Stina Larsson eller Stina Kajsa Larsdotter 1850-1933

Det här är den kortfattade historien om Stina Kajsa Larsdotter, en fattig backstugupiga i Roverud, Medhamn.  Hon hade varken pengar eller var bemärkt på annat sätt utan var en ensamstående kvinna som under sin hela levnad arbetade hårt för att försöka hålla nöden borta från sin lilla stuga i Roverud.

En historia och ett öde hon delade med åtskilliga då det begav sig och en historia väl värd att återberätta och minnas.

Stina Kajsa Larsdotter var född i Högåsen, Baggerud 18/11 1850. Hon hade åtminstone två syskon, två bröder, Karl och Lars Magnus, som blev skräddare. Stina, som sedermera är omtalad som Stina Larsson, bodde i torpet i Högåsen tillsammans med brodern Lars Magnus f. 1832 och modern Maria Ferdinandsdotter f.1809 men flyttade som ensamstående till backstugan Roverud 18/11 1901.  Varken torpet Högåsen eller backstugan Roverud finns kvar längre. I Högåsen är källaren synlig liksom husgrunder. När Stina flyttar till Roverud får hon i församlingsboken beteckningen backstugupiga. Stina är ihågkommen idag främst som mångårig söndagskolelärare inom missionsförsamlingen i Medhamn.

Det finns kvar ett par fotografier som visar hur Stina och hennes backstuga såg ut. Det är en liten enkelstuga med påbyggd farstu. Stugan verkar inte vara i bästa skick och spåntaket är lappat och lagat. Stugan står på en torr enbacke och saknar rabatter eller trädgårdsland. Ett par detaljer är värda att kommentera. Överstyckena på dörr och fönster är mycket vackra och utarbetade och stämmer mindre väl med stugans i övrigt enkla utförande. Runt fönstret löper en båge i trä förankrad med en påle i marken. Enligt uppgift hade konstruktionen syftet att hindra kreatur från att komma åt fönstren och krossa någon ruta. Fönsterglas var dyrt. En enkel pinnstol är utställd vid förstugan, troligen på uppmaning av fotografen för på det andra fotot är hon porträtterad sittande på pinnstolen.

För sin försörjning gjorde hon dagsverken i gårdarna i Medhamn vid tvätt, slakt och skörd m m. Ibland var hon barnvakt för att frigöra kvinnorna i gårdarna att hjälpa till i utomhusarbete. Hon vävde också mattor eller gjorde sömnadsarbete mot betalning. För mattorna fick hon 10 öre per aln. En tid delade hon den trånga stugan med en annan kvinna som hette Kari.

På sin ålderdom fick hon plats på ålderdomshemmet i Kärr med beteckningen inackorderad. Hon betalade med andra ord för sin vistelse där till skillnad från andra boende som i kyrkoboken anges som fattighjon. Hon dog 12/12 1933 och är begravd på kyrkogården i Visnums-Kil. Gravstenen finns kvar ännu, enligt uppgift.

Uppgifterna i artikeln har lämnats av Birgit Johansson i Såen som i sin tur har uppgifter om Stina förmedlade av Elsa Johansson på Holmen.
Övriga uppgifter har hämtats från kyrkböckerna för Visnums-Kil och från Folkräkningen 1930.

Stina Larssons (Larsdotters) grav på Visnums-Kils
kyrkogård