De samvetsömma på Nynäs. Del II

av  Nils Eliasson
De samvetsömma tycks från början ha förlagts i det numera rivna huset Sjövik mellan Nynäs gård och Kilsviken och med mathållning genom Axel Broström som arrenderade Nynäs t o m 14/3 1929. Ansvaret för mathållningen tycks direkt ha övergått på Carl Otterström som arrenderade Nynäs fr o m 14/3 1929. Enligt överenskommelse av den 19/4 och 24/4 1930 har Vattenfallsstyrelsen och arrendatorn avtalat, att för de samvetsömma värnpliktiga, som inackorderats i maten vid Nynäs gård, skulle Carl Otterström erhålla en ersättning av 2 kr per dag och värnpliktig samt att byggnaden Sjövik skulle upplåtas åt Vattenfallsstyrelsen utan ersättning som förläggning för de värnpliktiga.

Ture Persson drar kärra med Dagmar Andersson (g. Eliasson) på.

Sedan upprepade klagomål förekommit beträffande mathållningen meddelande Vattenfallsstyrelsen i september 1932 att avtalet om mathållning med Carl Otterström skulle upphöra per den 1/10 1932. Istället beslöt Vattenfallsstyrelsen att från Visnums-Kils fattigvårdsstyrelsen per den 1/11 1932 mot en avgift om 30 kr/månad förhyra några rum i det gamla ålderdomshemmet, nuvarande hembygdsgården, som förläggning av de samvetsömma. Huset hade tömts sedan det nya ålderdomshemmet blivit färdigt, men av fattigvårdsstyrelsens protokoll i mars 1933 framgår, att Sven Harald Nilsson fortfarande skulle få bebo ”sin nuvarande lägenhet i f d ålderdomshemmet”. Tydligen delades alltså utrymmena i huset den aktuella tiden mellan de samvetsömma, min mor (som skrev att hon sov i ”kökssoffan vid fönstret mot väster”) och Sven Harald Nilsson. 

Gruppbild med samvetsömma på Nynäs tillsamman med var sin häst.

I nästan 1 ½ år från den 1/11 1932 till den 31/3 1934 var de samvetsömma förlagda i det gamla ålderdomshemmet tills Vattenfallsstyrelsen överenskom med tillträdande arrendatorn Anders Andersson, att han från den 1/4 1934 mot en ersättning av 1.90 kr per person och dag skulle tillhandahålla kost i lämplig lokal vid Nynäs huvudgård. Anders Andersson arrenderade Nynäs tiden 14/3 1934-14/3 1939 men köpte gården per den 14/3 1937. Därefter kunde samvetsömma inte längre förläggas på gården eftersom den inte längre var i statlig ägo. 

Som min mor skrev i hembydsföreningens årsskrift år 2000 blev hon anställd för att sköta mathållningen för de samvetsömma under tiden de var förlagda i den nuvarande hembygdsgården. Jag förmodar att hon formellt anställdes av Vattenfallsstyrelsen även om det i deras arkiv inte gått att finna några anställningshandlingar. Vilka var då de samvetsömma som min mor lagade mat åt? De som ryckte in den 28/1 1932 torde alla just ha fullgjort sina 260 dagar när min mor började sin anställning, så det borde vara de kontingenter som ryckte in 1933 och 1934 som hon lärde känna. Dessa var:  

 Inryckta till Nynäs den 7/3 1933:                     

Axel Paul Lindman, Forshaga                             
Oskar Verner Folke Edvinsson, Karlstad

Karl Olov Svärd, Skattkärr                                   
Sven Elving, Uddeholm

Gustaf Yngve Gustafsson, Höje                                                     
Johan Gustav Valdemar Hedlund, Forshaga

Jan Axel Eklöf, Ekshärad                                      
Arvid Natanael Persson, Frykerud

Anton Julius Sjögren, St Kil                                  
Johan Axel Johansson-Sjöberg, N Ullerud

Nils Ingemar Olsson, Sunne                               
Gustaf Edvin Jonsson, Sunne

Anders Bernhard Persson, Gustavsfors         
Lars Folke Larsson, Arvika

John Hugo Johansson, Arvika                             
Edvin Johansson, Edane

G E Engstrand, Edane (?)                                     
Axel Otto Axelsson, Årjäng

Torsten Andreas Balder, Mellerud                  
Gösta Fridolf Karlsson, Skållerud

Bengt Zakeus Carlsson, Skållerud                     

Inryckta till Nynäs den 8/1 1934:                     

Erik Albin Natanael Wahle, V Frölunda          
Karl Axel Henzo Karlsson, Lysekil

Nils Oskar Johansson, Oscarfredriksborg     
Bertil Valfrid Flyckt, Boo

Knut Hugo Natanael Edlund, Karlstad            
Karl Axel Daniel Holm, Ö Fågelvik

Alf Arnold Gustafsson, Skived                                                        
Klas Ture Persson, Gustav Adolf

Nils Oskar Mellqvist, Hagfors                             
K A Karlsson, Munkfors (?)

Sven Enock Larsson, Lekvattnet                                                    
Frej Eskil Lennart Vinborg, Annelund

Karl Olof Erik Rud, Karud                                     
Arnold Verner Pettersson, Grums

Olov Arvid Larsson, Sunne                                  
K L Eklund, Säffle

Algot Vilhelm Jansson, Sunne                                                        
Erik Mauritz Thyberg, Gräsmark

Alf Herbert Andersson, Växvik                                                       
Sven Bertil Johansson, Edane

Erik Gustaf Lindmark, Åmål/Göteborg          
Sigvard Teodor Napoleon Magnusson, Högsäter

Gösta Evert Helmer Helmersson, Åmål         
Axel Alfred Andersson, Skållerud

Johan Rudolf Johannesson, Skållerud            
Anders Gunnar Andersson, Ärtemark

Arne Karlsson, Ärtemark    

I sin artikel namnger min mor endast en av de samvetsömma, John Hedlund från Forshaga, den ort där mina föräldrar bodde under 30 år. I kapitlet Vapenvägraren i sina memoarer Korstågpastorn, en bok som jag inte tror min mor läst, skriver John Hedlund om sin tid på Nynäs och hur han åtalades för vägran att utföra anvisat arbete eftersom han inte kunde acceptera att utföra något arbete som bestämts av militära myndigheter; han begärde att samvetsömma skulle sortera under ”ett civilt departement”. Han dömdes av Kristinehamns tingsrätt till fängelse i två månader för att dels ha uteblivit efter permission, dels vägrat utföra honom anvisat arbete – ”arbetsvägran och rymning” som han själv skriver i sin bok. Bakgrunden var frågan huruvida även samvetsömma vid krigsutbrott skulle få bära vapen som alla vapenföra personer.  Hedlund skriver utförligt om hur straffet avtjänandes i Karlstad och Kristinehamn och om fortsatt militärtjänstgöring i Porjus fram till dess han kom hem till Värmland straxt före jul 1934.

Jag har mer utförligt kommit i kontakt med två andra samvetsömma från 1934 års kontingent, nämligen dels Ture Persson, som gifte sig med Valborg Ullström från Visnums-Kil och bosatte sig i Kristinehamn, dels Erik Wahle, som också bosatte sig i Kristinehamn. Från Ture Perssons sondotter i Kristinehamn, och Erik Wahles son i Vansbro, har jag fått bilder från deras respektive familjealbum tagna under förfädernas respektive tjänstgöring på Nynäs. En av bilderna, där min mor sitter på en kärra som dras av Ture Persson, finns även i min mors album. Nedan återges även några gruppbilder av samvetsömma på Nynäs 1934 med förmannen skogvaktaren Herbert Persson, samt ombyggnaden av ladugården år 1934.