Samuel Kaldén och prästgårdsarrendatorn Johannes Jonsson

 I juni 1920 kom Samuel Kaldén hem från Kristinehamn där han hade gått i realskola  och varit inneboende på Norra torget 5. De betyg han kunde visa upp hemma i Visnums-Kil i juni 1920 var minst sagt slätstrukna. Samuel vantrivdes med skolformen, d.v.s. undervisning i klass med många elever och kunde inte göra sig själv rättvisa. En grav närsynthet  gjorde inte förutsättningarna bättre.

Samuel Kaldén, 12 år t h på fotot

 

Samuel och hans syskon hade fått sin undervisning i prästhemmet. Julius Kaldén, fadern, hade vid sidan av prästexamen även folkskollärarexamen och föredrog att  sköta barnens undervisning själv.  I sin roll som komminister i församlingen ingick att vara ordförande i skolstyrelsen och kanske spelade detta in i beslutet att inte sätta egna barnen i byskolan i Kärr. Samuel var nu 15 år gammal. Hans jämnåriga i bygden hade säkert redan hamnat i arbete inom jordbruk eller andra näringar. Ytterst få hade ekonomiska möjligheter att studera vidare.  Samuel verkar ha varit osäker om sin framtida yrkesbana.  Som ett tillfälligt arbete i väntan på tydligare framtidsplaner fick han några månader under åren 1921-1924 göra dagsverken hos prästgårdsarrendatorn Johannes Jonsson.  

Johannes Jonsson bredvid dotterdottern Märta och dottern Anna

Johannes började som prästgårdsarrendator 1915 och hade hjälp av sönerna  Viktor och Karl och ibland Gösta Johansson, en släkting till Johannes och 1921-24 också av Samuel.  Han förde noga arbetsdagbok över de dagsverken han gjorde åt arrendatorn och dagboken noterade från slutet av 1922 även vad Viktor, Karl och Gösta gjorde. Arbetsdagboken ger en ganska bra bild av det arbete som utfördes på gården vår, sommar och höst. Samuel verkar snabbt fått ansvar för att harva, köra vält och plöja, oftast under Viktors överinseende. Arbetsdagboken visar också på hur viktig Kalvmyren (nordost om Sunnås) var för arrendet vid sidan av gärdena närmast prästgården.

Skördelag på ladugårdsbacken vid prästgården. Johannes
med sönerna Viktor och Karl. Samuel Kaldén tredje person fr. h.

I prästgården fanns en liten islandshäst, Blända, som Samuels far använde till och från olika förrättningar i församlingen. 1917 under Första världskriget . när det rådde brist på mat i landet , slaktades hästen eller såldes och en ko införskaffades och längre fram ytterligare en. Samtidigt uppfördes på prästgården en mindre ladugård och ett vedhus.  Djuren på prästgården och arbetet hos arrendatorn dokumenterade Samuel i ett antal akvareller under 1920-talet. 

Havren på södra gärdet skördas. Viktor kör självbindaren.  Johannes inspekterar.

Arbetet hos prästgårdsarrendatorn  ledde Samuel in på den bana som kom att bli hans livsgärning – arbetet som trädgårdsarkitekt.  Efter åren hos arrendatorn praktiserade Samuel i olika handelsträdgårdar. Det ledde honom därefter till trädgårdsmästarutbidning i Ulfhäll, Strängnäs och därefter utbidning till trädgårdsarkitekt i Köpenhamn.

Akvarell av luktärt utförd av Samuel K vid trädgårdsmästar-
utbildningen i Strängnäs.

 

1937 hade Samuel lämnat hemmet i Visnums-Kil och startat egen firma som trädgårdsarkitekt i Karlstad. Prästgårdsarrendatorn Johannes Jonsson avslutade sitt arrendekontrakt i prästgården 1937 82 år gammal och flyttade till det nybyggda pingstkapellet i Kärr, där han avled 1938.

Samuel på besök hos föräldrarna  i prästgården Visnums-Kil 1937

SAMUEL KALDÉN: Kärleken till kyrkan och bygden kring Visnums-Kilsslätten uttrycktes i akvarellmåleri i miniatyr

Samuel Kaldén  var född i prästgården i Visnums-Kil 1905 som yngst av tre syskon. Brodern Johannes föddes 1898 i Finspång och systern Elisabeth föddes 1902 i Visnums-Kil.  Samuels mor var Emilie Cederström, född och uppvuxen på Bråte herrgård i Segerstad. Fadern B Julius Kaldén, som blev komminister 1902 i Visnums-Kils församling, hade träffat Emilie under den period han tjänstgjorde i Segerstad. Paret gifte sig 1896. För att dryga ut komministerlönen hade man på prästgården i Visnums-Kil några kor, några får, en gris, höns och en liten häst. Prästgårdsmarken i övrigt sköttes av en arrendator som bodde nära prästgården.

Prästgården i höstfärger 1928

För Samuel, som tidigt intresserade sig för att teckna och måla, erbjöd livet på prästgården och hos arrendatorn mycket att dokumentera i form av husdjur, arbete och miljöer m.m. I de flesta fall arbetade han i akvarellteknik i formatet 9 x 14 cm. Inspiration till sitt konstutövande fick han av sin moster Anna Cederström, som målade små akvareller från sitt barndomshem Bråte i Segerstad väster om Karlstad. Anna Cederströms akvareller från slutet av 1800-talet utgör underlaget till Värmlands Museums årsbok 2016 ”Hemma på Bråte” med text av Elisabet Hidemark.

Visnums-Kils kyrka i februari 1922

Samuel Kaldéns motivkrets var i första hand prästgården med omgivningar, sockenkyrkan i Visnums-Kil samt landskap och bebyggelse vid Visnums-Kilsslätten. Hans ambition var att avbilda händelser och miljöer så naturtroget som möjligt trots att måleriet skedde efter minnesbilder av motivet. Han hade ett exceptionellt bildminne som hjälpte honom att korrekt återge motiv och perspektiv. Innehöll akvarellerna fåglar eller andra djur kunde han som stöd beskåda dem på håll i en militär tubkikare som troligen en gång tillhört Samuels morfars far som varit regementschef i Karlstad. Även om Samuel ville avbilda verkligheten som den var kunde han tillfälligtvis infoga andra bildelement så länge de utgjorde en naturlig del av det han avbildade. Han hade inga konstnärliga ambitioner i sitt måleri men insåg att många akvareller som speglar jord- och skogsarbete på 1920-talet på prästgården eller arrendegården ändå hade en klar dokumentär betydelse för senare generationer som kom i kontakt med hans akvareller.

Höhässjning med slanhässjor  1922

Ett stort urval av akvarellerna ställdes ut 1978 på hembygdsgården i Visnums-Kil. I slutet av 1983 ställdes akvarellerna ut på Värmlands Museum för att därefter visas på Kristinehamns konsthall med Kristinehamns och Varnums hembygdsförening som arrangör.

Nya Kyrkogatan, Kristinehamn 1928

Bland Samuels efterlämnade akvareller finns även en del alster från hans utbildningstid och värnpliktstjänstgöring. Han gjorde sin värnplikt som expeditionsbiträde vid K I i Stockholm 1925-26. Han började tidigt intressera sig för trädgårdsarbete och praktiserade vid Hjelmsäters herrgårdsträdgård på Kinnekulle och i K A Karlströms handelsträdgård i Kristinehamn 1928. Han studerade därefter vid Ulfhälls trädgårdsskola i Strängnäs och avlade där trädgårdsmästarexamen 1930. Efter att ha arrenderat en handelsträdgård i Filipstad en kort tid läste han till hortonom vid LandbohØjskolen i Köpenhamn Examen avlades 1934 varefter följde ett år som assistent hos trädgårdsarkitekt J P Andersen i Köpenhamn. 1936-37 var han anställd hos Värmlands läns hushållningssällskap. Under hela utbildningstiden fortsatte han med sitt akvarellmåleri men efter att 1937 startat egen firma som trädgårdsarkitekt hade han inte längre tid att ägna sig åt måleriet och dessutom fick han delvis utlopp för sitt konstnärliga intresse i sitt arbete. Exempel på Samuel Kaldéns arbete är hans arbete med trädgården vid Apertin  som finns dokumenterad på Värmlands Museum på denna länk: https://digitaltmuseum.org/021189667759/apertins-herrgard-nedslag-i-arkivet

Samuel Kaldén avled 1987, 81 år gammal. Samuels akvareller förvaltas av hans båda döttrar. Hans arbeten som trädgårdsarkitekt, elevarbeten, korrespondens, dagböcker m.m. finns på Värmlands Mueum.

Fårskötsel i liten skala på Visnums-Kils prästgård 1920-talet

Fåren på prästgården på vårbete. Akvarell av Samuel Kaldén

Samuel Kaldén, född 1905 i prästgården i Visnums-Kil, berättade 1982 hur han i sin ungdom hjälpte till med att sköta fåren på prästgården:

Under uppväxttiden 1910 -1920 var jag med och skötte om fåren i Visnums-Kils prästgård. Under vinterhalvåret hade vi i allmänhet fyra får, tre tackor och en bagge, eller ”bäse”. Fåren utfodrades under vintern med hö från en spjälhäck, som fåren fick repa åt sig fodret ur. Som fyllnadsfoder gav vi dem hackelse av havrehalm och rotfrukter. En hink färskt vatten fanns alltid i fårkätten. Råghalm och torrt löv användes som strö. På våren skedde lammningen, tackan fick ofta två lamm, ”tvärlamm”, kallad på bymål. Under ivrig svansviftning diade lammen på ömse sidor om tackan. Ibland fick man med nappflaska hjälpa ett lamm som tackan inte brydde sig om. På våren när det blev grönt ute släpptes fåren ut och klarade sig i allmänhet utan extra foder. I prästgården togs fåren alltid in om nätterna. Klippningen skedde under sommaren. Fåret lades på marken och fram och bakben bands samman, då kunde fåret ej resa sig och blev snart lugnt och lät sig klippas med ullsax, en tvåskärig sax med fjäder i handtaget. Man kunde också använda en vanlig hästsax. Vi sände i allmänhet ullen till spinneri för beredning. Tillbaka därifrån fick vi garn, svart för strumpor, vitt för vantar och sockar och någon gång grått. Ullen blev också till filtar, då färgades ibland ullen ibland röd. I prästgården fanns alltid gråa filtar med svarta bårder eller vita med gråblå bårder eller röda med svarta eller vita bårder. Något år kardade vi och spann ullen i Prästgården och det blev fint naturvitt garn. Fåren hade vi för köttet skull, det saltades och röktes. Fårskinnen spändes och spikades upp på vägg i luftig bod med ullen mot väggen, för att torka, Sedan skickades de till garveri för beredning. Skinnet användes sedan som skydd mot golvdrag, eller syddes samman och användes som slädfäll.

När B J Kaldén flyttade till klockargården efter pensionering fick några 
av fåren följa med.