Orgeln i Visnums-Kils kyrka. Del I

 

Kyrkan  i Visnums-Kil med orgelläktareni bakgrunden.

Akvarell av Samuel Kaldén 1923

Visnums-Kils kyrkostämma var tidigare ute än grannförsamlingarna Visnum och Rudskoga att skaffa orgelverk till respektive sockenkyrka. I Visnums pastorat  väcktes 1838 frågan om orgel till kyrkan i Visnum. I Rudskoga beslöt kyrkostämman 1861 att inrätta en orgelbyggnadskassa. Orgeln som beställdes av E. A. Setterqvist, Örebro invigdes 1869. Visnums-Kil invigde sin första kyrkorgel 1822.

Vis nums-Kils kyrkas första orgel

Intresset för införskaffande av ett orgelverk till Visnums-Kils kyrka väcktes 1821av kammarherre C. F. Hammarhjelm oå Nynäs och patron J. Holmstedt, Kilsby. De åtog sig att kontakta brukspatron E. W Holmstedt på Hennickehammar, bror till J. Holmstedt på Kilsby, som hade ett orgelverk med 8 stämmor till salu. Ernvik anger i boken Socknen vid Kilsviken felaktigt att orgeln hade 6 stämmor men ett kyrkostämmoprotokoll av den 19 augusti 1921 noterar att orgeln hade 8 stämmor. För att öka på osäkerheten  vad gäller omfattningen av orgelverkets stämmor anger ett inventarium i kyrkoarkivet från 4:e maj 1822 att orgeln skulle ha haft 9 stämmor. Vilken typ av orgelverk som det var frågan om och vem som var orgelbyggaren, det kan vi aldrig få veta. Kanhända var orgeln, som Ernvik antyder,  ett orgelpositiv av den typ som återfinns i Nyeds kyrka. Kostnaden för orgelverket, 500 riksdaler banco, fördelades mellan hemmanen i socknen. Även torpare, drängar, pigor och soldater fick bidra efter förmåga. Hammarhjelm och Holmstedt bidrog med 100 respektive 30 riksdaler banco. Orgeln hade i slutändan  blivit 100 riksdaler banco dyrare. K. G. Hamberg, organist och klockare i Filipstad fick därtill ersättning för nermontering och uppsättning av orgelverket samt för spel på orgeln i samband med invigningen.

Altaret i Visnums-Kils kyrka inför konfirmation 1924.

Akvarell av Samuel Kaldén

Karl Gustav Göransson, f. 1795 anställdes som klockare i Visnums-Kil 1821. Han kunde inte spela orgel och anmodades att senast 1824 ha lärt sig så pass mycket orgelspel att han kunde ackompanjera psalmerna vid gudstjänsterna. I tiden där emellan fungerade Lars Magnus Broström som vikarie 1822-1824. Lars Magnus, f. 1807, var halvbror till  skeppsredaren Axel Broström. K. G. Hamberg, organist och klockare i Filipstad, fungerade som Karl Gustav Göranssons lärare i orgelspel fram till 1824 då Göransson ansågs kunna klara organistsysslan på egen hand i hemförsamlingen.

Mer om orgeln i del II av denna artikel.

Källor: 

Ernvik, Arvid (1956), Socknen vid Kilsviken : Minnesskrift vid Visnums-Kils kyrkas 200-årsjubileum. Ystad. 159 s

Räf, Per-Ola (Pelle) (2007).Orglar och organister i Karlstads stift t o m 1869. 544 s.

Orgeln i Visnums-Kils kyrka. Del II

Orgelläktaren i Visnums-Kils kyrka. Akvarell av Samuel Kaldén 1923

 

Första orgeln modifieras och byggs till
Redan 1827 anmälde klockaren Göranson till kyrkostämman att orgeln var i stort behov av åtgärder. Fyra år senare utbetalades 25 riksdaler för reparationen  till en ”Lindberg” (enligt P-O Räv troligen organisten Johan Lindberg d ä i Fägre, Skaraborg). Först 1846 och året därefter skedde en mer grundlig reparation och utbyggnad av orgeln utförd av orgelbyggaren E. A. Setterqvist, Örebro. 1880 beslöts om ännu en reparation av orgeln, som av okända orsaker fullföljdes först två år senare. 1896 tillkallades E. A. Setterqvist igen för att yttra sig om orgelns status. Han konstaterade vid tillfället att orgelverket inte längre kunde repareras och kyrkostämman beslöt att bilda en orgelfond för att finansiera en ny orgel.
Biskopen hade 1901 vid visitation av kyrkan, anmodat kyrkostämman besluta om anskaffande av en ny orgel. Detta hörsammade man vid kyrkostämman 23 maj 1902 efter att kyrkorgeln varit ospelbar vid några gudstjänster och ett mindre orgelharmonium i hast måst skaffas till kyrkan som ersättning.

Notis i NWT 1902-10-15

Ny kyrkorgel upphandlas
Kyrkostämman beslöt att begära förslag och anbud från orgelbyggaren E. A Setterqvist & Son i Örebro samt uppdra till kyrkorådet att fullfölja upphandling och ta upp ett lån på tio års amorteringstid. Setterqvist lämnade förslag på ett orgelverk med 10 stämmor. Man beslöt sig för att nöja sig med 8 stämmor för att slippa utbyggnad av orgelläktaren. Däremot innebar det förslag som godkändes att orgelns manual vändes mot församling och prästen i koret. Efter godkännande av fasadritning och amorteringslån byggdes orgeln till ett pris strax under 5 000 kronor. Domkyrkoorganisten i Karlstad, C. V. Rendahl provspelade och godkände den nya orgeln 16 sept 1903 enligt kyrkostämmoprotokoll. 

Invigningen av den nya orgeln skedde samma datum (Ernvik anger 1906). Enligt en artikel i NKP 30 september 1903 skedde invigningen 16 september av kyrkoherde Fröding. Den sedan ett år tidigare tillträdde komministern B. J. Kaldén höll högmässopredikan. Inledningsvis spelades musiken på det orgelharmonium som tillfälligtvis ersatt den trasiga kyrkorgeln. Sedan och vid gudstjänsterna härefter fick musiken brusa fritt från den nya orgeln. 1947 fick kyrkan elektricitet och orgeln modifierades så att orgeltrampare inte längre behövdes för att sköta lufttillförseln till orgeln. Orgeltramparsysslan hade fram till 1947 förtjänstfullt skötts av Anton Karlsson, ”Anton på Berget” som 1930 ersatte sin far Otto Karlsson i Månserud som orgeltrampare och ringare.

Källor: 

Ernvik, Arvid (1956), Socknen vid Kilsviken : Minnesskrift vid Visnums-Kils kyrkas 200-årsjubileum. Ystad. 159 s

Räf, Per-Ola (Pelle) (2007).Orglar och organister i Karlstads stift t o m 1869. 544 s.

”Den nya orgeln i Visnums-Kils kyrka.”. Nya Kristinehamnsposten, 30 september 1903.

SAMUEL KALDÉN: Kärleken till kyrkan och bygden kring Visnums-Kilsslätten uttrycktes i akvarellmåleri i miniatyr

Samuel Kaldén  var född i prästgården i Visnums-Kil 1905 som yngst av tre syskon. Brodern Johannes föddes 1898 i Finspång och systern Elisabeth föddes 1902 i Visnums-Kil.  Samuels mor var Emilie Cederström, född och uppvuxen på Bråte herrgård i Segerstad. Fadern B Julius Kaldén, som blev komminister 1902 i Visnums-Kils församling, hade träffat Emilie under den period han tjänstgjorde i Segerstad. Paret gifte sig 1896. För att dryga ut komministerlönen hade man på prästgården i Visnums-Kil några kor, några får, en gris, höns och en liten häst. Prästgårdsmarken i övrigt sköttes av en arrendator som bodde nära prästgården.

Prästgården i höstfärger 1928

För Samuel, som tidigt intresserade sig för att teckna och måla, erbjöd livet på prästgården och hos arrendatorn mycket att dokumentera i form av husdjur, arbete och miljöer m.m. I de flesta fall arbetade han i akvarellteknik i formatet 9 x 14 cm. Inspiration till sitt konstutövande fick han av sin moster Anna Cederström, som målade små akvareller från sitt barndomshem Bråte i Segerstad väster om Karlstad. Anna Cederströms akvareller från slutet av 1800-talet utgör underlaget till Värmlands Museums årsbok 2016 ”Hemma på Bråte” med text av Elisabet Hidemark.

Visnums-Kils kyrka i februari 1922

Samuel Kaldéns motivkrets var i första hand prästgården med omgivningar, sockenkyrkan i Visnums-Kil samt landskap och bebyggelse vid Visnums-Kilsslätten. Hans ambition var att avbilda händelser och miljöer så naturtroget som möjligt trots att måleriet skedde efter minnesbilder av motivet. Han hade ett exceptionellt bildminne som hjälpte honom att korrekt återge motiv och perspektiv. Innehöll akvarellerna fåglar eller andra djur kunde han som stöd beskåda dem på håll i en militär tubkikare som troligen en gång tillhört Samuels morfars far som varit regementschef i Karlstad. Även om Samuel ville avbilda verkligheten som den var kunde han tillfälligtvis infoga andra bildelement så länge de utgjorde en naturlig del av det han avbildade. Han hade inga konstnärliga ambitioner i sitt måleri men insåg att många akvareller som speglar jord- och skogsarbete på 1920-talet på prästgården eller arrendegården ändå hade en klar dokumentär betydelse för senare generationer som kom i kontakt med hans akvareller.

Höhässjning med slanhässjor  1922

Ett stort urval av akvarellerna ställdes ut 1978 på hembygdsgården i Visnums-Kil. I slutet av 1983 ställdes akvarellerna ut på Värmlands Museum för att därefter visas på Kristinehamns konsthall med Kristinehamns och Varnums hembygdsförening som arrangör.

Nya Kyrkogatan, Kristinehamn 1928

Bland Samuels efterlämnade akvareller finns även en del alster från hans utbildningstid och värnpliktstjänstgöring. Han gjorde sin värnplikt som expeditionsbiträde vid K I i Stockholm 1925-26. Han började tidigt intressera sig för trädgårdsarbete och praktiserade vid Hjelmsäters herrgårdsträdgård på Kinnekulle och i K A Karlströms handelsträdgård i Kristinehamn 1928. Han studerade därefter vid Ulfhälls trädgårdsskola i Strängnäs och avlade där trädgårdsmästarexamen 1930. Efter att ha arrenderat en handelsträdgård i Filipstad en kort tid läste han till hortonom vid LandbohØjskolen i Köpenhamn Examen avlades 1934 varefter följde ett år som assistent hos trädgårdsarkitekt J P Andersen i Köpenhamn. 1936-37 var han anställd hos Värmlands läns hushållningssällskap. Under hela utbildningstiden fortsatte han med sitt akvarellmåleri men efter att 1937 startat egen firma som trädgårdsarkitekt hade han inte längre tid att ägna sig åt måleriet och dessutom fick han delvis utlopp för sitt konstnärliga intresse i sitt arbete. Exempel på Samuel Kaldéns arbete är hans arbete med trädgården vid Apertin  som finns dokumenterad på Värmlands Museum på denna länk: https://digitaltmuseum.org/021189667759/apertins-herrgard-nedslag-i-arkivet

Samuel Kaldén avled 1987, 81 år gammal. Samuels akvareller förvaltas av hans båda döttrar. Hans arbeten som trädgårdsarkitekt, elevarbeten, korrespondens, dagböcker m.m. finns på Värmlands Mueum.

BILDERNA av Mats Holmstrand & Lennart Gybrant

Det lokala förlaget Norlén och Slottner gav i början av sommaren 2019 ut en fotobok med foton i svart/vitt av fotografen Mats Holmstrand och med kommenterande texter av spelmannen och konstnären Lennart Gybrant.

En stor del av bildverket ägnas åt Södra Råda medeltidskyrka som förstördes av lågorna en dag i november 2011. Bilderna speglar besökare som i stillsam beundran beskådar målningarna i kyrkans tak, människor i andakt, vigslar och barndop. Här finns bilder som ibland påminner om fotografen Sune Jonssons sätt att varsamt närma sig människor som uttrycker sin gudstro på olika sätt.

En annan bildsvit dokumenterar Visnums-Kilsspelmannen Sigvard Karlsson i Munkerud  vid en spelmansstämma i början av 1980-talet. Vidare finns ett avsnitt om pyramidbyggaren Lars Larsson i Sund och skomakaren David Andersson i Stenåsen. Bokens avslutande del speglar ett vinterdygn 1956 i byn Linhult, Södra Råda.
Mats Holmstrand är en mycket skicklig fotograf med blick för det egenartade och unika i människors vardagsliv. Mats borde uppmärksammas mycket mer för sin fotokonst. Lennart Gybrant har beledsagat Mats bilder med fina poetiska betraktelser. Boken Bilderna är ett värdefullt tillskott till den lokala litteraturen men har ett stort värde för den generellt intresserade av fotokonst.