SAMUEL KALDÉN: Kärleken till kyrkan och bygden kring Visnums-Kilsslätten uttrycktes i akvarellmåleri i miniatyr

Samuel Kaldén  var född i prästgården i Visnums-Kil 1905 som yngst av tre syskon. Brodern Johannes föddes 1898 i Finspång och systern Elisabeth föddes 1902 i Visnums-Kil.  Samuels mor var Emilie Cederström, född och uppvuxen på Bråte herrgård i Segerstad. Fadern B Julius Kaldén, som blev komminister 1902 i Visnums-Kils församling, hade träffat Emilie under den period han tjänstgjorde i Segerstad. Paret gifte sig 1896. För att dryga ut komministerlönen hade man på prästgården i Visnums-Kil några kor, några får, en gris, höns och en liten häst. Prästgårdsmarken i övrigt sköttes av en arrendator som bodde nära prästgården.

Prästgården i höstfärger 1928

För Samuel, som tidigt intresserade sig för att teckna och måla, erbjöd livet på prästgården och hos arrendatorn mycket att dokumentera i form av husdjur, arbete och miljöer m.m. I de flesta fall arbetade han i akvarellteknik i formatet 9 x 14 cm. Inspiration till sitt konstutövande fick han av sin moster Anna Cederström, som målade små akvareller från sitt barndomshem Bråte i Segerstad väster om Karlstad. Anna Cederströms akvareller från slutet av 1800-talet utgör underlaget till Värmlands Museums årsbok 2016 ”Hemma på Bråte” med text av Elisabet Hidemark.

Visnums-Kils kyrka i februari 1922

Samuel Kaldéns motivkrets var i första hand prästgården med omgivningar, sockenkyrkan i Visnums-Kil samt landskap och bebyggelse vid Visnums-Kilsslätten. Hans ambition var att avbilda händelser och miljöer så naturtroget som möjligt trots att måleriet skedde efter minnesbilder av motivet. Han hade ett exceptionellt bildminne som hjälpte honom att korrekt återge motiv och perspektiv. Innehöll akvarellerna fåglar eller andra djur kunde han som stöd beskåda dem på håll i en militär tubkikare som troligen en gång tillhört Samuels morfars far som varit regementschef i Karlstad. Även om Samuel ville avbilda verkligheten som den var kunde han tillfälligtvis infoga andra bildelement så länge de utgjorde en naturlig del av det han avbildade. Han hade inga konstnärliga ambitioner i sitt måleri men insåg att många akvareller som speglar jord- och skogsarbete på 1920-talet på prästgården eller arrendegården ändå hade en klar dokumentär betydelse för senare generationer som kom i kontakt med hans akvareller.

Höhässjning med slanhässjor  1922

Ett stort urval av akvarellerna ställdes ut 1978 på hembygdsgården i Visnums-Kil. I slutet av 1983 ställdes akvarellerna ut på Värmlands Museum för att därefter visas på Kristinehamns konsthall med Kristinehamns och Varnums hembygdsförening som arrangör.

Nya Kyrkogatan, Kristinehamn 1928

Bland Samuels efterlämnade akvareller finns även en del alster från hans utbildningstid och värnpliktstjänstgöring. Han gjorde sin värnplikt som expeditionsbiträde vid K I i Stockholm 1925-26. Han började tidigt intressera sig för trädgårdsarbete och praktiserade vid Hjelmsäters herrgårdsträdgård på Kinnekulle och i K A Karlströms handelsträdgård i Kristinehamn 1928. Han studerade därefter vid Ulfhälls trädgårdsskola i Strängnäs och avlade där trädgårdsmästarexamen 1930. Efter att ha arrenderat en handelsträdgård i Filipstad en kort tid läste han till hortonom vid LandbohØjskolen i Köpenhamn Examen avlades 1934 varefter följde ett år som assistent hos trädgårdsarkitekt J P Andersen i Köpenhamn. 1936-37 var han anställd hos Värmlands läns hushållningssällskap. Under hela utbildningstiden fortsatte han med sitt akvarellmåleri men efter att 1937 startat egen firma som trädgårdsarkitekt hade han inte längre tid att ägna sig åt måleriet och dessutom fick han delvis utlopp för sitt konstnärliga intresse i sitt arbete. Exempel på Samuel Kaldéns arbete är hans arbete med trädgården vid Apertin  som finns dokumenterad på Värmlands Museum på denna länk: https://digitaltmuseum.org/021189667759/apertins-herrgard-nedslag-i-arkivet

Samuel Kaldén avled 1987, 81 år gammal. Samuels akvareller förvaltas av hans båda döttrar. Hans arbeten som trädgårdsarkitekt, elevarbeten, korrespondens, dagböcker m.m. finns på Värmlands Mueum.

Julhögar – en brödtradition i gamla bondesamhället

I förberedelserna inför årets stora högtider räknades brödbaket som en av de allra viktigaste sysslorna. Det bakades finare bröd som skiljde sig från det hårda och torra bröd som hörde till vardagen i bondesamhället. Det bröd som bakades inför årets högtider, speciellt inför julen, var bakat med omsorg, dekorerades, sötades och smaksattes med brödkryddor av olika slag. De helger under vilka färskt mjukt bröd serverades kallades också för sötebrödsdagar.

Det var framför allt till jul och till de andra stora högtiderna som man bakade sötebröd. Julbaken var väl tilltagna, eftersom baket skulle räcka till många under den långa helgen. Till familjen och till tjänstefolket på gården i första hand men även till den indelte soldaten och till tiggare och fattiga som gick runt i bygderna för att få en smakbit av gårdarnas överflöd. Det var särskilt viktigt att under julen dela med sig.

En del av bröden åts mjuka och färska, men en vanlig jultradition i bondesamhället var att alla kring julbordet fick en egen hög med bröd, att hushålla med under helgen, en så kallad julhög. Det bakades även skådebröd som åts först efter helgen eller sparades till tiden för den första vårsådden, som en så kallad såkaka. Hästen som slet på tegarna kunde få en del av såkakan och resten kunde spridas ut över åkern, som en önskan om god skörd.
Seden med julhögar på julbordet har varit vanlig i landet fram till slutet av 1800-talet för att sedan avta och försvinna. Minnet av julseden kan man bl.a. se i uppteckningar in på 1920-talet i Institutet för språk och folkminnens samlingar. I sällsynta fall har seden med julhögar levt vidare inom vissa familjer.

Julbord med gipskyrka och julhögar. Bråte herrgård 1890-tal.
Akvarell: Anna Cederström

                            

 

Emilie Kaldén (f. Cederström) (1869-1949) var född och uppväxt på Bråte herrgård i Segerstad och gifte sig med B Julius Kaldén som så småningom (1902) blev präst i Visnums-Kil.  Hemma på Bråte var traditionen med julhögar levande i slutet av 1800-talet vilket dokumenterats av Emilies syster Anna som avbildat livet på Bråte i en serie små akvareller, interiörer såväl som exteriörer. Ett urval av Anna Cederströms akvareller från Bråte publicerades i Värmlands Museums årsbok 2016 under titeln Hemma på Bråte med kommentarer av Elisabet Hidemark. Systern Emilie förde med sig traditionen med julbröd till prästgården i Visnums-Kil. Det finns ett fotografi från prästgården 1936 som visar ett uppdukat julbord med julhögar till var och en i familjen. På fotot syns också en vit gipskyrka som också stod på julbordet i Bråte. 

Uppdukat julbord med julkyrka och julhögar i prästgården i Visnums-Kil.
Foto: Samuel Kaldén 

Yngste sonen i prästgården, Samuel Kaldén, såg till att fortsatta traditionen när han gifte sig och bildade familj i Karlstad. Han dokumenterade familjens julbord med julhögar och gipskyrka 1957. 

Julbord med julkyrka och julhögar i familjen Kaldéns hem i
Karlstad 1957. Döttrarna Elisabeth och Maria beskådar det
uppdukade julbordet.
Foto: Samuel Kaldén

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Maria Tiger (f. Kaldén) berättar följande om traditionen med julhögar inom familjen Kaldén: 

Julkyrkan i gips, som stått på Bråte och i prästgården i Visnums-Kil ställdes i centrum på den bakre halvan av jubordet. Ett rektangulärt ganska stort mässingsfat stod framför med fikon, dadlar och frukt. Ett mindre runt mässingsfat fylldes med nötter att knäcka. Längst fram på kanten lades julhögarna, en för varje familjemedlem. I varje hög låg underst en liten saffranskrans, därpå ett rågbröd i form av en kuse (som ett S) och överst en mördegskaka i form av en bokstav – initialbokstaven till vars och ens förnamn.

Traditionen med julhögar levde kvar inom familjen fram till början av 1980-talet. Traditionen verkar inte varit vanlig i Visnums-Kil. Dock finns den dokumenterad på andra håll, i Värmland, i Dalarna, Hälsingland och Småland.

/Roland Tiger

Litteratur: Det svenska julbordet : rötter, riter, rätter : från år 1000 till 2000 / Christina Fjellström, Håkan Liby ; huvudfotograf: Björn Lindberg. 2000