Bäcklampa

 

Erik Rosenberg f. i Visnum 1902, välkänd och respekterad ornitolog, skribent, naturvårdare m m, berättar i sin självbiografi Lockrop och vingsus om ett julbesök hos släkten i Berg strax efter nyår 1910, då Erik var åtta år. Det var ordentlig vinter och kallt det året. Familjen åkte i släde från Ansgård via Stenänge och Strand över Kilsviken mot Nynäs och därefter via kyrkan in på Medhamnsvägen.  På kuskbocken satt Karl i Haddåa och spänd för släden travade norskhästen Plutt, för tillfället försedd med bjällerkrans.
Efter kalaset och samvaron ställdes mot kvällssidan färden tillbaka mot hemmet. Alla var färdigpratade och dåsiga efter all maten och Erik somnade av och till under återresan. Men vid Likkistberget och Bäcklampa vaknade han på helspänn. Erik tyckte sig skönja en liten tänd lampa mellan enbuskarna vid sidan av vägen.

Bäcklampa, våtmarken mellan Broby och Myrhultsvägskälet, har så länge ortsbor kan minnas varit förknippat med spökeri. Folk har tyckt sig se irrljus eller lyktgubbar när de passerat stället kvälls- eller nattetid. I folktron har irrbloss förknippats med själen från en avliden människa, Ibland associerat med en skepnad som bär på en lykta.
I det aktuella området ska det ha funnits ett torp, Bäcken eller Bäckåsen, och ljusfenomenet kan ha en koppling till detta.
Erik Rosenberg lanserar i sin självbiografi teorin att delen ”-lampa” i Bäcklampa ska vara av finskt ursprung. Lampi betyder mycket riktigt tjärn/mindre vattendrag på finska. Men hur i så fall detta finskbesläktade ord har fått fäste i sydöstra Värmland är kanske inte så lätt att bevisa. Linus Brodin visar dock i sin historik om Visnums kyrka 1933 att finnar tidvis befunnit sig i sydöstra Värmland, allt enligt domböcker från 1600-talet.
Vad som är fakta och folktro i frågan om Bäcklampa är kanske omöjligt att avgöra men att berättelsen om övernaturliga fenomen kopplat till Bäcklampa lever än idag är däremot alldeles sant.

Litteratur:
Brodin, Linus: Visnums kyrka 1733-1933, Kristinehamn, 1933.
Rosenberg, Erik: Lockrop och vingsus. Redigerad av Allan Thybell, Örebro, 1976

Ornitologen Erik Rosenberg

Sädesärla och gulärlor. Akvarell av Samuel Kaldén

 

Erik Rosenberg (1902-1971) är en legend bland fågelintresserade bl. a. för hans bidrag till forskning om fåglar och fältornitologi. Han föddes i Visnums kommun och tillbringade sin barndom fram till tio års ålder i Valunda och Ansgård. Hans far var Fridolf Johansson Rosenberg, f. 1873 i Berg, Medhamn, modern Gerda Alfrida Austrin, f. 1872 i Ölme Värmlands län. Erik hade ett syskon, en syster Ragnhild Maria, f. 1897 i Väse.

Erik Rosenberg 1902-1971

Erik började intressera sig för natur och speciellt fåglar redan i femårsåldern. Han var en uppmärksam observatör av både natur och människor i sin omgivning. Fågellivet kring Kilsviken erbjöd många tillfällen till fältstudier och han utvecklade tidigt beaktansvärda kunskaper om fåglar trots avsaknad av facklitteratur på området.  1912 flyttade familjen till Örebro. Eriks far var fanjunkare i Kungl. Livregementets grenadjärer och blev permanent stationerad i Örebro vid det nybyggda regementet där. Erik blev elev vid Högre allmänna läroverket i Örebro och publicerade redan i gymnasieåldern uppmärksammade artiklar i fackpress och blev medarbetare i Nerikes Allehanda 1925-30.  

Stenskvätta med Kilsviken i bakgrunden. Akvarell: Samuel Kaldén 1924

Under 1930-talet publicerade han Oset och Kvismaren (1934; 4 uppl. 1977) om våtmarkernas fågelliv och Uvberget och tjäderskogen (1937) om Kilsbergens fågelliv. Erik bidrog till att uppmärksamma Oset och Kvismarens hotade situation och fick uppleva att dessa sjöar blev klassade som naturreservat. Han uppmärksammade även kvicksilverbetningen av utsäde och dess negativa verkningar för rovfåglarna, främst pilgrimsfalken, och fick 1963 se ett förbud mot betningen. Han var en av fyra huvudredaktörer för bokverket Våra fåglar i Norden (1942-47). Rosenberg var också under flera årtionden en flitig radioröst i naturprogram och blev Sveriges första naturvårdskonsulent. 1953 kom hans huvudverk Fåglar i Sverige ut och har sedan publiceringen kommit ut i tio utgåvor och kan fortfarande köpas i bokhandeln. Med sitt spänstiga språk och sina pregnanta artbeskrivningar och beskrivningar av fågelläten blev den genast en stor framgång trots avsaknad av bildmaterial.  

Fältarbetet i och kring våtmarker i alla typer av väder tog så småningom ut sin rätt och förkortade hans liv. Han dog i Örebro 1971 endast 69 år gammal men omnämns fortfarande med djup respekt bland naturälskare och ornitologer. Han glömde aldrig sin uppväxtort i Visnum och skaffade sig på 1940-talet ett litet torp på Bengtsgårdsnäset i närheten av Kilsviken dit han inbjöd goda fågelskådarvänner att dela hans intresse. 1976 utkom postumt Erik Rosenbergs självbiografi Lockrop och vingsus som inledningsvis innehåller värdefulla och läsvärda skildringar av liv och arbete i Visnum i början av 1900-talet. Erik Rosenbergs anteckningar sammanställdes efter hans död av Allan Thybell, journalist och författare som skolade om sig till präst och tjänstgjorde i Visnums-Kils församling i åtta år.