Bäcklampa

 

Erik Rosenberg f. i Visnum 1902, välkänd och respekterad ornitolog, skribent, naturvårdare m m, berättar i sin självbiografi Lockrop och vingsus om ett julbesök hos släkten i Berg strax efter nyår 1910, då Erik var åtta år. Det var ordentlig vinter och kallt det året. Familjen åkte i släde från Ansgård via Stenänge och Strand över Kilsviken mot Nynäs och därefter via kyrkan in på Medhamnsvägen.  På kuskbocken satt Karl i Haddåa och spänd för släden travade norskhästen Plutt, för tillfället försedd med bjällerkrans.
Efter kalaset och samvaron ställdes mot kvällssidan färden tillbaka mot hemmet. Alla var färdigpratade och dåsiga efter all maten och Erik somnade av och till under återresan. Men vid Likkistberget och Bäcklampa vaknade han på helspänn. Erik tyckte sig skönja en liten tänd lampa mellan enbuskarna vid sidan av vägen.

Bäcklampa, våtmarken mellan Broby och Myrhultsvägskälet, har så länge ortsbor kan minnas varit förknippat med spökeri. Folk har tyckt sig se irrljus eller lyktgubbar när de passerat stället kvälls- eller nattetid. I folktron har irrbloss förknippats med själen från en avliden människa, Ibland associerat med en skepnad som bär på en lykta.
I det aktuella området ska det ha funnits ett torp, Bäcken eller Bäckåsen, och ljusfenomenet kan ha en koppling till detta.
Erik Rosenberg lanserar i sin självbiografi teorin att delen ”-lampa” i Bäcklampa ska vara av finskt ursprung. Lampi betyder mycket riktigt tjärn/mindre vattendrag på finska. Men hur i så fall detta finskbesläktade ord har fått fäste i sydöstra Värmland är kanske inte så lätt att bevisa. Linus Brodin visar dock i sin historik om Visnums kyrka 1933 att finnar tidvis befunnit sig i sydöstra Värmland, allt enligt domböcker från 1600-talet.
Vad som är fakta och folktro i frågan om Bäcklampa är kanske omöjligt att avgöra men att berättelsen om övernaturliga fenomen kopplat till Bäcklampa lever än idag är däremot alldeles sant.

Litteratur:
Brodin, Linus: Visnums kyrka 1733-1933, Kristinehamn, 1933.
Rosenberg, Erik: Lockrop och vingsus. Redigerad av Allan Thybell, Örebro, 1976