Fåren på prästgården på vårbete. Akvarell av Samuel Kaldén |
Under
uppväxttiden 1910 -1920 var jag med och skötte om fåren i Visnums-Kils
prästgård. Under vinterhalvåret hade vi i allmänhet fyra får, tre tackor och en
bagge, eller ”bäse”. Fåren utfodrades under vintern med hö från en spjälhäck,
som fåren fick repa åt sig fodret ur. Som fyllnadsfoder gav vi dem hackelse av
havrehalm och rotfrukter. En hink färskt vatten fanns alltid i fårkätten.
Råghalm och torrt löv användes som strö. På våren skedde lammningen, tackan
fick ofta två lamm, ”tvärlamm”, kallad på bymål. Under ivrig svansviftning
diade lammen på ömse sidor om tackan. Ibland fick man med nappflaska hjälpa ett
lamm som tackan inte brydde sig om. På våren när det blev grönt ute släpptes
fåren ut och klarade sig i allmänhet utan extra foder. I prästgården togs fåren
alltid in om nätterna. Klippningen skedde under sommaren. Fåret lades på marken
och fram och bakben bands samman, då kunde fåret ej resa sig och blev snart
lugnt och lät sig klippas med ullsax, en tvåskärig sax med fjäder i handtaget.
Man kunde också använda en vanlig hästsax. Vi sände i allmänhet ullen till
spinneri för beredning. Tillbaka därifrån fick vi garn, svart för strumpor,
vitt för vantar och sockar och någon gång grått. Ullen blev också till filtar,
då färgades ibland ullen ibland röd. I prästgården fanns alltid gråa filtar med
svarta bårder eller vita med gråblå bårder eller röda med svarta eller vita
bårder. Något år kardade vi och spann ullen i Prästgården och det blev fint
naturvitt garn. Fåren hade vi för köttet skull, det saltades och röktes.
Fårskinnen spändes och spikades upp på vägg i luftig bod med ullen mot väggen,
för att torka, Sedan skickades de till garveri för beredning. Skinnet användes
sedan som skydd mot golvdrag, eller syddes samman och användes som slädfäll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar