"Kjellgrens ärtor"

En ung Samuel Kaldén i prästgårdens ärtodling.

Vid växtinventeringar hittas ibland gamla och unika växter, rosor, fruktträd eller perenner, som har levt kvar ömt vårdade i trädgårdar intill våra dagar eller som lyckats överleva på ödetomter här och var.
Mindre ofta stöter man på ettåriga nyttoväxter som odlats i decennier i följd genom att man sett till att spara utsäde till nästa odlingssäsong. Gråärten är en baljväxt som har odlats i hushållen i alla tider ända in på 1850-talet då det kom andra baljväxter (gula och gröna ärtor) som var mer lämpliga för storskalig odling. Idag har gråärten fått något av en renässans bland hobbyodlare intresserade av äldre kulturväxter. I klockargården i Visnums-Kil fick gråärten en fristad i början av 1960-talet och har odlats i obruten följd till idag och förhoppningsvis många år framåt. 

 Min pappa Samuel Kaldén fick ärtorna, troligen på 1950-talet, av en man vid namn Kjellgren som han, efter vad jag minns, träffade i samband med sitt arbete. Denne Kjellgren skulle ha varit Eric Kjellgren, omtyckt lararettsläkare i Arvika. Pappa var trädgårdsarkitekt med kontor i Karlstad och arbetade mest med kyrkogårdsutvidgningar i de flesta församlingar inom Karlstads stift (Värmland och Dalsland) samt även närliggande församlingar inom Närke, Västmanland och Västergötland. Jag tycker mig minnas att han kan ha mött Kjellgren i Dalsland eller västra Värmland. Ärtorna har sedan odlats på familjens sommarställe Klockargården i Visnums-Kil, Kristinehamns kommun. Farfar köpte Klockargården som pensionärsbostad på 1940-talet efter ca 40 års arbete som präst i Visnums-Kils församling. Min far var född i prästgården där och fick så småningom ärva Klockargården och jag och min syster efter honom. Jag har varit alla mina somrar som barn och ung i Klockargården och minns att vi odlade, skördade och åt de goda ärtorna. 

Gråärtor i Klockargården juli 2020.

 

Ett år var det nära att vi förlorade dem. Pappa hade hängt ärtriset i vedboden för att torka och det tyckte mössen var perfekt. Tre ärtor fanns kvar och såddes i trädgårdslandet vid ett träd. Det gick bra och vi fick flera ärtor för sådd inför året därpå. Sedan jag och min man övertog Klockargården har vi fortsatt att odla ärtorna där. Vi odlade också ärtorna vid vårt hus i Hallsta, Ånge kommun under åren 1985-2016. 

 Gråärten kan användas som sockerärt, vilket jag gör mest.”Snoppa” och förväll mycket kort i kokande lätt saltat vatten. Frys in i lagom portioner. Eller förväll lite längre och ät genast med lite smör. 

 Funkar också utmärkt som ”släpärt”. Låt ärtorna växa till sig lite mera innan du plockar. Låt fästet och ’trådarna’ sitta kvar, förväll i lätt saltat vatten, doppa sen i skirat smör och sug ur ärtorna. Mums! 

 /Maria Tiger