Idag
är Lilla Edsvattnet och Stora Edsvattnet i stort sett igenväxta av främst bladvass.
I sensommartid är det omöjligt att skönja någon öppen vattenspegel på de båda
vattendragen. Igenväxningen skapar problem genom att genomströmningen av vatten
blir alltför svag i bäcken mellan Edsvattnen och dess mynning vid
Brattsand. Inget större vattendrag bidrar med sitt vatten till Lilla och Stora
Edsvattnet och den bäck som förbinder de båda och utloppet i Vänern. Skogen och
mossarna i sluttningarna ovanför ger ett begränsat men stadigt tillflöde av
vatten.
Namnet Brunnshagen vittnar om att däromkring funnits tillgång till vatten som sällan eller aldrig sinade ut under sommarperioden.
På den häradsekonomiska kartan från 1883-1895 (Kilsbyn J112-63-10) finns Lilla och Stora Edsvattnet utmärkta som tydligt öppna vattendrag. Det ska ha förekommit husbehovsfiske i Edsvattnen längre tillbaka i tiden. Signe Johansson i Lerbäcken kan dock inte påminna sig ha hört talas om fiske i vattendragen. Däremot nyttjade man bäckraningarna ibland för slåtter.
I Eskiltuna Tidning 1886-04-09 stod att läsa följande notis om fisketillgången förr i Edsvattnen:
I Visnums-Kil finnes en liten sjö, mestadels kring stränderna beväxt med vass, ”Edsvattnet” kallad. Sjön är belagd med mycket tjock is, men på något ställe (troligen vid någon udde eller strömdrag) har isen varit svag, så att ett par gossar härom dagen ”gingo ned sig”. Man varseblef då att hålet bokstafligen tilltäpptes af fisk, som tillströmmade för att hemta frisk luft. Strandegarne hafva upphåfvat flera lass fisk under några dagar.
Namnet Brunnshagen vittnar om att däromkring funnits tillgång till vatten som sällan eller aldrig sinade ut under sommarperioden.
På den häradsekonomiska kartan från 1883-1895 (Kilsbyn J112-63-10) finns Lilla och Stora Edsvattnet utmärkta som tydligt öppna vattendrag. Det ska ha förekommit husbehovsfiske i Edsvattnen längre tillbaka i tiden. Signe Johansson i Lerbäcken kan dock inte påminna sig ha hört talas om fiske i vattendragen. Däremot nyttjade man bäckraningarna ibland för slåtter.
I Eskiltuna Tidning 1886-04-09 stod att läsa följande notis om fisketillgången förr i Edsvattnen:
I Visnums-Kil finnes en liten sjö, mestadels kring stränderna beväxt med vass, ”Edsvattnet” kallad. Sjön är belagd med mycket tjock is, men på något ställe (troligen vid någon udde eller strömdrag) har isen varit svag, så att ett par gossar härom dagen ”gingo ned sig”. Man varseblef då att hålet bokstafligen tilltäpptes af fisk, som tillströmmade för att hemta frisk luft. Strandegarne hafva upphåfvat flera lass fisk under några dagar.
Idag torde utdikning, syrebrist och igenväxning ha tagit död på allt
fiskbestånd i vattendragen. Även fågellivet har svårt att hävda sig.
Platsens fågelliv kan ännu betecknas som rikt, men man
måste tyvärr konstatera att det avtagit under senare år. Orsaken därtill är den
alltmer tilltagande igenväxningen av sjön, varvid bladvassen spelar
huvudrollen. Klarvattenytorna har nära nog försvunnit, vilket inte bara
försvårar fågelskådarnas iakttagelser, utan — vad som är långt mera betänkligt
— många fågelarter försvinner, därför att de inte trivs utan fritt vatten. (Ur Erik Fjällman: Sällskapets för Naturskydd jubileumsskrift
1975) I samma skrift berättas även att den kände ornitologen Erik Rosenberg
konstaterade att rördrommen höll till i Stora Edsvattnet.
Lilla Edsvattnet |
Lilla Edsvattnet |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar