20071207 Hur är livet i Visnums-kil

Sigvard Karlsson, Visnums-Kil, spelman i tredje generation

SIGVARD KARLSSON(1912-1992) är tillsammans med Anton Karlsson (1900-1996) (Anton på Berget) två av de mest namnkunniga spelmännen i Visnums-Kil i modern tid. Oss veterligen spelade aldrig Sigvard och Anton tillsammans till skillnad mot deras fäder som ofta spelade tillsammans på stugbaler och i andra sammanhang. 

Sigvard och Anton var folkmusiker i en tid då nya musikaliska influencer gjorde sig gällande genom grammofonen och senare genom radions intåg i hemmen. Strukturrationalisering och mekanisering av jordbruket på de större gårdarna bidrog också till att successivt minska antalet anställda  och därmed förutsättningarna för traditionella sätt att utöva, lyssna och dansa till musik. Sigvard Karlsson anger i en intervju i P 4 Värmland 1987 att han inte spelat så ofta till dans utan utövat sin musik i mindre sammanhang där det musikaliska arvet efter Fadern Otto Karlsson (1880-1944) och farfadern Karl Andersson (f. 1838) kunde hållas aktuellt. 

Enligt Sigvard var farfadern en styv fiolspelman. Fadern Otto trakterade durspel och harmonium vid sidan av fiolen. Sigvard, som spelade både durspel och fiol, hade inte fiolen under hakan som brukligt är utan spelade med fiolen vilande mot bröstet i stället. 

Otto var anställd som dagkarl på Nynäs. I slutdelen av 1911-1915 bor han och familjen på dagsverkstorpet Lindsön, som idag ägs och sköts av Kristinehamns kommun som raststuga. 

Linsön och Munkerud

I slutet av 1920-talet flyttar Otto och familjen till Munkerud som arrendator först och sen som ägare sedan torpet avstyckats från Nynäs.
Här bedriver Otto jordbruk med 5-6 kor och häst, en verksamhet som drygades ut ekonomiskt genom skogsarbete vintertid. Sigvard kom också att arbeta i skogen som vuxen.
1944 dör fadern och Sigvard tar över torpet och bor kvar där ensam till sin död 1992.
Modern, Emilia Karolina Andersson, f. 1878 i Åker Södermanlands län kom in på ålderdomshem och levde till 1967.  Sigvard hade en halvbror, Rudolf (f. 1902) som mamman hade innan hon träffade Otto. Enligt uppgift kom Emilia till Nynäs som amma. Rudolf arbetade på gården Kilsby, bildade så småningom familj och lät bygga Östergården.    
 Torpet Munkerud hade telefon och elektricitet. Sigvard fick lita till elen som uppvärmning sedan han blivit för gammal för att orka skaffa ved för vintern. På den allt mer igenväxta vägen till och från torpet tar han sig fram med sin moped till macken och affären i Nybble och i allt mer sällsynta fall för ärenden i Kristinehamn.
Sigvard levde ensam utan hjälp av hemtjänsten in i det sista. Efter en stroke åkte han in på sjukhus och dog strax därefter. Han ligger begravd på Visnums-Kils kyrkogård tillsammans med sina föräldrar.

Sigvards låtar förs idag vidare främst genom Lennart Gybrant, Per Saxholm och Anders Norudde som sprider dem genom skivor, sociala medier, konserter och kurser.

Källor:

Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1910, 1930, 1990
Visnums-Kils kyrkoarkiv. Församlingsböcker 1905-1940
Programinslag 1987 i P4 Värmland om Sigvard Karlsson

Schottis efter Sigvard Karlsson i Munkerud spelad av Per Saxholm och Ulf Karlsson

https://youtu.be/liuQZam3gSs?si=405sZnp4OWcRztyj

Om lucia och julen förr i Visnum och Visnums-Kil

 

Prästgårdsallén i Visnums-Kil vintern 1925. Akvarell av Samuel Kaldén

Institutet för Språk och Folkminnen (ISOF) i Uppsala men även motsvarande institution i Göteborg innehåller många uppteckningar om liv och arbete i Sverige förr i tiden. Nedanstående korta nedteckningar om traditioner kring lucia och julen i Visnum och Visnums-Kil är snart 100 år gamla. Maja Eriksson heter den som intervjuade och tecknade ned uppgiftlämnarnas berättelser 1926.

1.   LUCIA IFGH acc: 717
Uppgiftslämnare: Anna-Maja Olsson f. 1841 i Visnums socken
Upptecknare: Maja Eriksson 1926

Vid lucia kunde någon i huset klä sig fin med krona och ljus i huvu’t. Sen var det en annan som var med och bjöd alla i huset på kaffe, ibland gick man till granngårdarna också.
Så åt man lussefrukost, stekte upp blodkorv och revbensspjäll.
 
2.  LUCIA  IFGH acc: 717
Uppgiftslämnare: Beata Svensson, Visnum f. 1836 i Amnehärad
Upptecknare: Maja Eriksson 1926

Man höll lussenatta, skulle skynda sig upp och laga mat. Var och en hade bråttom att komma upp så han inte blev ”lusa”. Man koka lite gröt och åt sovel till lussefrukost och sen gick man och la sig igen. Det var vid lag klockan fem som man gick upp.

3.  JULEN IFGH acc: 717
Uppgiftslämnare: Sofia Grunn f. 1865 i Visnums-Kil
Upptecknare: Maja Eriksson 1926

Vid jul skulle det vara hackat granris på golvet,  bordet dukades med  en vit duk, en stor ost stod på bordet, och så låg där brödhögar, kröslimpor och vörtlimpor. Så fanns julöl och dricka i tennstop. Julaftonen åt man ost och bröd och brännvin till frukost: på eftermiddan satte man upp julkärven.
Alla som kom skulle få fägnad, de skar av osten och gav dem, det gick inte an att någon gick utan fägnad.
Jag såg allt att mamma lät lite av kvällsmaten stå på bordet under julnatten, lite gröt och bröd och smör, men vad det skulle vara till det vet jag inte.
Man höll jul till tjugondagen och gjorde inte så mycket under den tiden.
Vi hade e lita julgran när vi var små, och när vi blev större fick vi större gran. Vi hade mest äpple i den och så talgdankar som mamma stöpte. Jag såg små granar på den tiden som stod på möbler men även större som stod på golvet.

Anm:  Sofia Grunn hette egentligen Sofia Grund som gift men Andersson som ogift. Hon gifte sig med Karl -Johan Nilsson-Grund 1893. 1930 bodde paret som torpare i Bröten under Kilsby enligt det årets folkräkning.

4.  JULEN IFGH acc: 717
Uppgiftlämnare: Beata Svensson, Visnum f. 1836 i Amnehärad
Upptecknare: Maja Eriksson 1926

Fattiga gick mycket omkring före jul och fick en korv och en kaka.
Julaftonen på middagen doppade de i grytan och åt sovel till brödet och nån potatis Samt kanske dricka med sirap i  så de fick kallskål. Till kvällen kokades lutfisk och vitergröt. De dukade fram på bordet sovel, kött och korv och sylta. Men på kvällen togs maten bort utom brödet som korna skulle ha, det skulle ligga på bordet under natten.
Alla skulle ha två ljus i alla fönster, och de tändes på julmorron och lyste under julottan. Men julgran hade jag först när jag blev gift, fast de fanns i de stora gårdarna förut. Men där de hade sorg skulle det vara mörkt. Juldagen skulle man äta vitkål, likaså på nyårsdagen och trettondagen.
På annandagen började folket i stugorna göra stordanser, och det höll de på med sen efter jul.
Till jul hackades fint granris och ströddes på golvet.
Til tjugondagen kokades också vit gröt, då var julen slut.

5.  JULEN IFGH acc: 717
Uppgiftslämnare: Anna-Maja Olsson, Visnum, f. 1841
Upptecknare: Maja Eriksson 1926

 Till jul skulle man brygga, baka och slakta, man bakade vörtlimpor, skorpor och så nå’n julbock, den skulle man gömma till våren. Tjänstefolket fick allt julkakor också och bröd, som kreaturen sen skulle ha julmorron, skulle ligga på julbordet under natten. Julgran fanns där de hade barn, den satte de fast i nån pall eller annan ställning och hängde i äpplen samt ljus. Julklappar gav man aldrig.

Fiskare i Brattsand (Fiske i Vänern del III)

Detta blogginlägg handlar om fiske i Brattsand och om Johannes Johansson, född 1836 i Rudskoga, som kom till Brattsand och gifte sig 1860 med Maria en av två döttrar på gården. Johannes och Maria blev föräldrar till elva barn varav alla utom dottern Amanda levde till vuxen ålder.

Johannes Johansson 1836-1913

Johanssons släkt blev som vuxna kända som akademiker/forskare, företagare och allmänt företagsamma personer och väl värda egna berättelser. Bengt Aronsson och Elisabeth Arvemo har sammanställt en historik över släkten Johansson från Brattsand som utkom under innevarande år.

Johannes, fadern till denna stora barnaskara kom från Rudskoga och hade troligen erfarenhet av fiske i Skagern. I Brattsand var den kunskapen ovärdelig för att förse den stora familjen med mat på bordet.

Till gården hörde några småholmar, Raholmarna mellan Märön och land.  I vassruggarna mellan holmarna gick gäddorna till på våren och fångades i ryssjor. Ibland fiskade man längre ut i Vänern med nät och fångade framför allt gös. De båtar som användes för fisket var snipor som roddes men som också kunde förses med hjälpsegel s.k. sprisegel.

Förbi Brattsand med utlopp i Vänern rinner Edsbäcken som i slutet av 1800-talet och i början av följande sekel var vattenförande och upprensad. Lilla och Stora Edsvattnet var öppna vattendrag med tydlig vattenspegel till skillnad mot idag. Från mynningen i Vänern och en bit upp förbi Brattsands gård var bäcken farbar med båt. På vårarna var gäddfisket bra i bäcken. Man hade också anlagt en fisksump i bäcken som försåg gården med färsk fisk tidvis.

Sprisegel

1900 kommer den äldste sonen hem från Amerika för att ta över Brattsand och lösa ut sina syskon. 1906 byggs ett nytt boningshus som blir norra Brattsand. En av anledningarna till återflytten var att sonen Viktor hade känsliga luftrör och inte tålde de kalla och fuktiga vintrarna i Chicago.  I Köpekontraktet anges att föräldraparet bl.a. får behålla hälften av fisket vid Raholmarna. Det var i stort sett endast Johannes som bedrev fiske i någon omfattning, efterföljande generationer mer sporadiskt.

Gamla gården i Brattsand

David Hultfeldt som var fyrvaktare på Lakholmen var också fiskare. Han bodde på andra sidan av Brattsandsbäcken från Brattsands gård räknat. Han hade där sin vinterbostad. Sommarbostad var Lakholmens fyr. Han var fyrvaktare och lots på Lakholmen 1924-1957 och bodde på sommarmånaderna därute och kunde ha ett par kor på holmen. Han hade en stor flatbottnad eka som han kunde ta ut en eller två kor på till Lakholmen. Hultfeldt fiskade mycket på vintern, det var i huvudsak nätfiske under isen som gällde. Han hade till hjälp ibland en bekant som var ingift i Brattsandsläkten

KIntervju med Ralph Brattsand 24-07-22

Aronsson, Bengt; Arvemo, Elisabeth : En berättelse om syskonen Johansson från Brattsand. Norlén och Slottner 2024

Emil i koja (Emil Jansson Eklund)

 

Vem var ”Emil i koja" som bodde i en jordkoja på Ansgårdslandet på 1930-talet? Var han en okänd bror till Karlstadbiskopen J A Eklund eller hade han något i sin historia som han dolde i sin anonyma tillvaro på Ansgårdslandet?

Att man kopplade ihop Emil i koja och Karlstadbiskopen J A Eklund är inte alltför långsökt. Som biskop i det stift som Visnum och Visnums-Kil tillhör förekom han ofta i kyrkliga sammanhang och i tidningsinslag. Biskopen var också på visitation i Visnum och Visnums-Kil 1928. A J Eklunds bispopstid sammanföll delvis med Emil Jansson Eklunds vistelse i Visnum. J A Eklund var biskop i Karlstad 1907-1938. Emil Jansson Eklund kom till Visnum i mitten av 1930-talet. Att Emil i koja skulle vara en hemlig bror till biskopen kan direkt avfärdas. J A Eklund föddes 1863  som son till skräddaren Andreas Andersson i Ryda socken i Skaraborg och tog sig efternamnet Eklund först i samband med studietiden i Uppsala. Emil i koja föddes 1867 i Älgå församling i Värmland som oäkta son till pigan Stina Nilsdotter Dahl. Hon angav att fadern var J H Eklund från Kolsjönäset, Arvika och han måste ha erkänt faderskapet eftersom Emil behöll efternamnet Eklund livet ut. I 1880 års folkräkning  anges modern vara fattighjon. I detta års folkräkning anges också att Emil hade två systrar.  I 1890 års folkräknng framgår att Emil har gift sig med Kristina Magnusdotter, f. 1856 i Eskilsäter Värmlands län Emils yrke anges var ladugårdskarl. I folkräkningen 1910 får vi veta att Emil och hans hustru har fyra döttrar, den äldsta född 1891 i Älgå, dotter nr 2 född 1894 i Karlstad, dotter nr 3  född 1898 i Ransäter och den yngsta född 1900 i Nyed.

1912 blir Emil änkeman. Yngsta dottern är då endast 12 år. I handlingar några år framåt i tiden får vi veta att två av systrarna hamnade i Stockholm och två i Karlstad. Vad som hände med Emil fram till 1930-talet när han hamnar i Visnum och Ansgårdslandet har inte gått att få fram så här långt.  I församlingsboken för Visnum 1935-1949 anges att han 1936 överförts från Grava i Karlstad till Visnum och Ansgård. I en notering står också att Emil bor i en jordkoja. Men ingenstans har framkommit att han skulle ha något att dölja genom sin undanskymda och fattiga tillvaro på Ansgårdslandet.

Emil Jansson Eklund alias Emil i koja

Emil odlade lite potatis och fiskade i Kilsviken. Ibland kunde han få göra dagsverken hos bönderna i trakten. Emil hade en primitiv båt som han använde för att lägga ut och vittja nät i Kilsviken. En gång hade en storm drivit iväg näten eller nätet så Emil fick be Ansgårdsborna om hjälp att bärga näten. Hans egen båt var knappt sjöduglig. Emil hade alltid ett frodigt potatisland gödslat genom att använda potatislandet som avträde.

1940 orkade inte Emil med livet i jordkojan längre och fick flytta till ålderdomshemmet i Långerud. Där levde han till 27/4 1946 då han avled. De fyra döttrarna blev kallade till bouppteckningen men ingen av dem var närvarande.  Emil hade nog inte många ägodelar att lämna efter sig till döttrarna. Själv var han en produkt av Fattigsverige, född fattig storsvagåret 1867, en fattigdom han aldrig lyckades ta sig ur. Förhoppningsvis fick hans döttrar ett bättre liv än fadern.

I början av 1950-talet byggdes en sommarstuga på platsen där Emils jordkoja stått. Då fanns bara kvar en liten kulle eller upphöjning i terrängen som kunde minna om var kojan stått. 

Källor.

Karl-Åke Andersson och  Sven Nord har bidragit med uppgifter om Emil i kojas liv i Ansgård. Nils Eliasson har bidragit med arkivuppgifter om Emil. I övrigt har uppgifter hämtats i Älgå och Visnums kyrkoarkiv samt ur Folkräkningarna. Foton: Hembygdsföreningen och Karl-Åke Andersson

Mats Holmstrand, fotograf 1936 - 2023

Mats Holmstrand 1936 - 2023

 

Mats Holmstrand var född 1 februari 1936 i Kristinehamn och avled  26 november 2023.

Föreningen Grön Musiktradition i Visnums-Kil kom att uppmärksamma fotografen Mats Holmstrand i samband med spelmansträffarna i hembygdsföreningen och sedermera med Grön Musiktradition som arrangör.  Samarbetet med spelmannen och konstnären Lennart Gybrant resulterade i att Mats bilder på lokala spelmän blev visade vid spelträffar och workshops. Fotografen, som ibland bevistade arrangemangen, höll sig ofta i bakgrunden, nästan obemärkt och inväntade motiven. Han smög in med sin kamera och tog sina bilder av spelmän, publik och miljöer utan att göra något större väsen av sin närvaro. Jag har förstått att detta var en medveten strategi från hans sida som fotograf.
Vid föreningens bildkaféer, då föreningen försökt att identifiera foton i Kristinehamns bildarkiv som har koppling till Visnums-Kil dyker fotografen Mats Holmstrand ofta upp som upphovsman. Det är allt från arrangemang i hembygdsföreningen eller i kyrkan. Det är också dokumentära bilder från socknen gjorda på uppdrag av länsstyrelsen och andra.

 2019 utkom en fotobok ”Bilderna” med foton i svart/vitt av fotografen Mats Holmstrand och med kommenterande texter av spelmannen och konstnären Lennart Gybrant. I en anmälan av fotoboken ”Bilderna” skrev jag följande:

”En stor del av bildverket ägnas åt Södra Råda medeltidskyrka som förstördes av lågorna en dag i november 2011. Bilderna speglar besökare som i stillsam beundran beskådar målningarna i kyrkans tak, människor i andakt, vigslar och barndop. Här finns bilder som ibland påminner om fotografen Sune Jonssons sätt att varsamt närma sig människor som uttrycker sin gudstro på olika sätt.

En annan bildsvit dokumenterar Visnums-Kilsspelmannen Sigvard Karlsson i Munkerud  vid en spelmansstämma i början av 1980-talet. Vidare finns ett avsnitt om pyramidbyggaren Lars Larsson i Sund och skomakaren David Andersson i Stenåsen. Bokens avslutande del speglar ett vinterdygn 1956 i byn Linhult, Södra Råda.
Mats Holmstrand är en mycket skicklig fotograf med blick för det egenartade och unika i människors vardagsliv. Mats borde uppmärksammas mycket mer för sin fotokonst. Lennart Gybrant har beledsagat Mats bilder med fina poetiska betraktelser. Boken Bilderna är ett värdefullt tillskott till den lokala litteraturen men har ett stort värde för den generellt intresserade av fotokonst.”

 Mats Holmstrands betydelse som dokumentär fotograf  går  långt utöver det lokala. En Wikipediaartikel https://sv.wikipedia.org/wiki/Mats_Holmstrand visar fotografens livsverk i större bredd och omfattning.

 

/Roland Tiger