Sigvard Karlsson, Visnums-Kil, spelman i tredje generation

SIGVARD KARLSSON(1912-1992) är tillsammans med Anton Karlsson (1900-1996) (Anton på Berget) två av de mest namnkunniga spelmännen i Visnums-Kil i modern tid. Oss veterligen spelade aldrig Sigvard och Anton tillsammans till skillnad mot deras fäder som ofta spelade tillsammans på stugbaler och i andra sammanhang. 

Sigvard och Anton var folkmusiker i en tid då nya musikaliska influencer gjorde sig gällande genom grammofonen och senare genom radions intåg i hemmen. Strukturrationalisering och mekanisering av jordbruket på de större gårdarna bidrog också till att successivt minska antalet anställda  och därmed förutsättningarna för traditionella sätt att utöva, lyssna och dansa till musik. Sigvard Karlsson anger i en intervju i P 4 Värmland 1987 att han inte spelat så ofta till dans utan utövat sin musik i mindre sammanhang där det musikaliska arvet efter Fadern Otto Karlsson (1880-1944) och farfadern Karl Andersson (f. 1838) kunde hållas aktuellt. 

Enligt Sigvard var farfadern en styv fiolspelman. Fadern Otto trakterade durspel och harmonium vid sidan av fiolen. Sigvard, som spelade både durspel och fiol, hade inte fiolen under hakan som brukligt är utan spelade med fiolen vilande mot bröstet i stället. 

Otto var anställd som dagkarl på Nynäs. I slutdelen av 1911-1915 bor han och familjen på dagsverkstorpet Lindsön, som idag ägs och sköts av Kristinehamns kommun som raststuga. 

Linsön och Munkerud

I slutet av 1920-talet flyttar Otto och familjen till Munkerud som arrendator först och sen som ägare sedan torpet avstyckats från Nynäs.
Här bedriver Otto jordbruk med 5-6 kor och häst, en verksamhet som drygades ut ekonomiskt genom skogsarbete vintertid. Sigvard kom också att arbeta i skogen som vuxen.
1944 dör fadern och Sigvard tar över torpet och bor kvar där ensam till sin död 1992.
Modern, Emilia Karolina Andersson, f. 1878 i Åker Södermanlands län kom in på ålderdomshem och levde till 1967.  Sigvard hade en halvbror, Rudolf (f. 1902) som mamman hade innan hon träffade Otto. Enligt uppgift kom Emilia till Nynäs som amma. Rudolf arbetade på gården Kilsby, bildade så småningom familj och lät bygga Östergården.    
 Torpet Munkerud hade telefon och elektricitet. Sigvard fick lita till elen som uppvärmning sedan han blivit för gammal för att orka skaffa ved för vintern. På den allt mer igenväxta vägen till och från torpet tar han sig fram med sin moped till macken och affären i Nybble och i allt mer sällsynta fall för ärenden i Kristinehamn.
Sigvard levde ensam utan hjälp av hemtjänsten in i det sista. Efter en stroke åkte han in på sjukhus och dog strax därefter. Han ligger begravd på Visnums-Kils kyrkogård tillsammans med sina föräldrar.

Sigvards låtar förs idag vidare främst genom Lennart Gybrant, Per Saxholm och Anders Norudde som sprider dem genom skivor, sociala medier, konserter och kurser.

Källor:

Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1910, 1930, 1990
Visnums-Kils kyrkoarkiv. Församlingsböcker 1905-1940
Programinslag 1987 i P4 Värmland om Sigvard Karlsson