Signe Johansson 1932-2020 - Hemmansägare, hembygdsvän, & mattant i Kärrs skola

 

Signe Johansson. Foto 2016

Signe Johansson, allmänt omtalad som Signe i Lerbäcken, avled 2020 i en ålder av 87 år. I och med hennes bortgång sattes en slutpunkt för släkten Johanssons ägarskap av Lerbäcken med undantag för huset Lerbron som fortfarande finns kvar inom släkten. Idag äger Hygn Lerbäcken.

Signe var, något som är allmänt omvittnat, en outsinlig källa till kunskap om personer och händelser från förr. Hon var alltid tillgänglig för frågor och man kunde dessutom alltid få en pratstund med henne i samband med arrangemang och sammankomster i socknen som hon ofta tog del i. Hon var också en flitig föreningsmänniska och engagerade sig ända från starten 1964 i hembygdsföreningen. Hon tillhörde syföreningen så tidigt som 1949. Hon sjöng också i kyrkokören under många år. 

Sommaren 2016 besökte jag och min fru Signe vid ett par tillfällen och fick ett samtal med henne om framför allt hennes egen och Lerbäckens historia. Det blev i slutändan två och en halv timmes inspelat material. Följande är hämtat ur innehållet från dessa möten med Signe.

Anders Karlsson, farfar till Karin söder, var första ägaren till Lerbäcken, sedan gården avstyckats och försålts av kyrkan i samband med tillkomsten av komministerbostället i Visnums-Kil. 1912 förvärvade  Johan Johansson, farfar till Signe, Lerbäcken Han var gift med Sofia Jonsson f. 1855. Signes far Helge, f. 1894, var enda barnet och övertog gården på 1940-talet. Mamma Sofia var född 1897 i Noltorp. Signe hade tre syskon: Dagmar f. 1921, Karl-Erik f. 1923, Kristina ”Stina” f. 1926. Signe var yngst i syskonskaran f. 1932. När föräldrarna inte längre orkade med arbetet i hemmet, jordbruket och i skogen, fick Karl-Erik och Signe axla ansvaret för gården. Signes systrar hade tidigt lämnat hemmet för arbete på annat håll.  Pappan Helge avled av sina hjärtbesvär 1966. Modern levde ytterligare elva år men ständigt plågad av reumatisk värk som tvingade henne till vård utanför hemmet långvariga perioder.

Bostadshuset i Lerbäcken

1964 köpte Signe och hennes bror Lerbäcken och inkorporerade samtidigt Lerbron som i fastighetsbeteckningen hörde ihop med Kärr. Lerbäcken och Lerbron var ungefär lika stora hemmansdelar men Lerbron hade större åkerarealer och mindre skog än Lerbäcken. Lerbäcken/Lerbron kunde föda 10 nötdjur inklusive ungdjur. Maskinmjölkning installerades redan på 1940-talet. Jordbrukstraktor inköptes 1959. Första bilen inköptes 1960 gemensamt i familjen, en begagnad PV. Signe hade tagit körkort samma år. Under 1940-talet var rökeriet på gården ofta anlitat, inte minst av alla som på 1940-talet hade licens för att hålla hushållsgris. 1943 fick man elektricitet indragen genom Visnums-Kils Elektriska förenings försorg. Andelar i föreningen betalades efter storlek på gårdarna. Vattentoalett installerades 1971-72. Brunnen på gården, som delar av året sinade, djupborrades och sprängdes 1973.

1975 avled plötsligt Signes bror Karl-Erik i den sällsynta och på den tiden tämligen okända sjukdomen hemokromatos. Brodern var endast 52 år när han gick bort och Signe stod nu ensam med ansvaret för gården. Signe lyckades behålla gården men gjorde sig tidigt av med mjölkdjuren. Signe prioriterade det fasta arbetet i skolans bespisning, som ändå gav en stadig månatlig inkomst. Signe inriktade sig nu på uppfödning av livdjur, kvigor, som efter två år betäcktes och såldes på kreatursauktion, oftast i Kil. Sista kvigan såldes 1982. Signe klarade arbetet på gården bl.a. med hjälp av Holger, gift med systern Stina liksom så småningom deras son Björn och längre fram övriga släktingar.

Holger och Stina köpte så småningom huset Lerbron som sommarbostad. Jordbruksmarken har på senare tid varit utarrenderad till Ed.

 

Vid sidan av arbetet på gården i Lerbäcken var Signe anställd i skolbespisningen vid nya skolan i Kärr 1954 -1995. Hennes anställning omfattade 5 timmar/dag. I hembygdsföreningens arkiv i gamla skolan i Kärr finns arkiverade Signes matsedlar från hennes arbete i skolbespisningen. I arkivet finns också dokumentation av inköp av matvaror till skolluncherna, så länge Signe hade eget ansvar för den delen.  Som mest fanns 80 personer i skolan inklusive personal. Två anställda arbetade i köket, Signe och Jenny Grund. När Jenny Grund pensionerades anställdes Clary Karlsson. Clary Karlsson var gift med Knut Karlsson, Brunnshagen.  När Clary gick i pension återbesattes inte hennes tjänst. Signe fick i stället utökning av sin arbetstid och slapp en del städning t ex av matsalen. Varor till skolluncherna inköptes i affären i Kärr. Affären lades ned 1970-71. Inköpen gjordes sedan i affären i Nybble. När Nybble avsade sig leveranserna till skolan i Kärr fick Elis Johansson i Holmen överta dessa. 1978 lades affären på Holmen ned. Sedan blev det Hakonbolaget som levererade samtidigt som besluten rörande skolmaten centraliserades. Signe avgick med pension 1995. Signe trivdes med arbetet i skolan, inte minst uppskattade hon kontakten med elever och personal. Hon berättade att hon då och då mött f.d. elever som i vuxen ålder uttryckt sin uppskattning av henne och hennes matlagning. Ingen behövde nånsin gå hungrig från skollunchen när Signe lagade maten.

Jenny Grund arbetade tillsammans med Signe i skolbespisningen.

När eleverna i Kärrs skola började vårterminen 1954, möttes de av nedanstående skolmatsedel för januari. Notera att skolveckan 1954 även innefattade lördagar. Femdagarsveckan infördes allmänt 1968 även om många skolor redan på 1950-talet på försök infört femdagarsvecka.

Fre	8	Potatis och falukorv
Lör	9	Blodpudding med lingon
Mån	11	Risgrynspudding med saftsås
Tis	12	Ärtor och fläsk
Ons	13	Potatismos och fläskkorv
Tor	14	Spenatsoppa
Fre	15	Potatis och strömming
Lör	16	Kakao och smörgås
Mån	18	Pannkaka med lingon
Tis	19	Grönsakssoppa
Ons	20	Pytt i panna och ägg
Tor	21	Makaroner och köttbullar
Fre	22	Potatis och färsk sill
Lör	23	Kräm och smörgås
Mån	25	Blodpudding med lingon
Tis	26	Potatis och kalvsylta med rödbetor
Ons	27	Ärtor och fläsk
Tor	28	Potatis och fiskbullar
Fre	29	Mannagrynspudding med saftsås
Lör	30	Nyponsoppa

Lustig Johans vals

Johan Lustig var en spelman och fiolbyggare som en period bodde  i Visnums-Kil och anlitades som spelman vid stugbaler i trakten. När han skulle ha bott i Visnums-Kil är inte klarlagt, troligen i mitten eller slutet av 1800-talet. Han skulle enligt torparen och spelmannen Otto Karlsson i Månserud  f. 1863 ha kommit från Ölme-trakten. Otto Karlsson berättar om spelmannen  Johan Lustig i en folkminnesuppteckning gjord  1926 av M. Ericsson, ULMA i Uppsala (I.F.G.H. Acc: 719).

Otto Karlsson, Månserud

I likhet med andra storspelmän fick han rykte om sig att ha försvurit sig åt mörka makter för att bli storspelman.   Det sas att Johan konsekvent bröt mot 4:e budet om att helga vilodagen och arbetade med fiolbygge på söndagar. Speciella detaljer på fiolerna sparade han till viktiga kyrkhelger eftersom han trodde att fiolerna skulle bli bättre av att tillverkas på en söndag eller en storhelg. En gång när det var stugbal i en öde stuga var Lustig-Johan anlitad som spelman. Han var inledningsvis inte nöjd med stämningen av fiolen. Efter några försök grep han tag i en träslev och drog stråken över den och fick fram låtar och ljud som han var nöjd med. Folk som var vittne till händelsen säger sig också ha sett en huggkubbe i stugan sätta sig i rörelse.  Förskräckta lämnade folket stugan och undvek att städsla Johan som spelman i fortsättningen. Johan var glad i flaskan  och fick i perioder nöja sig med att valla kreaturen åt bönderna i Visnums-Kil.

En gång var det dans på Kilsby efter en auktion och Lustig-Johan kom och spelade, drack däremellan och blev i slutändan så berusad att han efter spelningen  hamnade på kyrkogården och somnade med huvudet på en jordhög vid en uppgrävd grav. På morgonen dagen efter såg en förbipasserande honom ligga där, förbarmade sig över honom och tog honom med sig hem. 1901 kom en ung man, A. G. Norberg till bygden för att teckna upp låtar. Han träffade  bl.a. Otto Karlsson från Månserud och Edvard Magnusson från Medhamn. Av Otto Karlsson fick denne Norberg 7 polketter, 11 polskor, 5 schottisar, 3 marscher och 10 valser, bl.a. en vals efter Lustig-Johan. Lennart Gybrant har tillsammans med Anders Norudde spelat in flera låtar som Norberg tecknat upp, bl.a. Lustig -Johans vals (ULMA 619:30).

Lustig-Johans vals upptecknad 1901 av A. G. Norberg