 |
| Göran Andersson i Stenåsen |
Samuel Kaldén, son till komminister B. J. Kaldén, mindes väl spelmannen och skomakaren Göran Andersson som under många år under 1920- och 30-talen hjälpte folket i Visnums-Kils prästgård med skolagning.
- Han kom på sin cykel och knackade så anspråkslöst på i köket. Där lämnade han av eller hämtade skodon och när allt var klart och betalt blev det en kopp kaffe. Då berättade han ofta om sina fioler och ibland sade han då att han hade gjort en ny ”fejol”, som han gärna tog in för att spela på, så att alla skulle höra vilket bra ljud det var i den.
Ofta experimenterade han med att göra olika typer av fioler. Han visade och berättade om att han gjort något alldeles extra med botten, lock eller strängar. Även instrumentets hals och snäcka ägnade han stor omsorg och snidade den på olika sätt, ibland i form av fågelhuvud. En gång visade han särskilt att han där skulpterat ett kvinnohuvud.
Göran var alltid vaken och intresserad av att se, knacka och lyssna på gammalt trävirke, där han kunde ana möjlighet till att hitta lämpligt material till fiolbygge. Det var vanligen gammalt tätådrigt granvirke, som han fann bäst ljud i.I prästgården fann han ett stycke av en gammal lönnstam. Det var förmodligen lämplig för att få virke till en fiolhals eller botten.
Borta i Stenåsen hade han sin skomakareverkstad i köket och där tillverkades nog också hans fioler. Samuel åkte sparkstötting en vinter bort till Stenåsen med skor som behövde lagas och då satt Göran i fullt arbete vid sin skomakareläst och bredvid sig hade han sin son David, som var honom behjälplig.
Göran avled och begravdes en vacker försommardag 1939 på kyrkogården i Visnums-Kil.
Ännu fyrtio år efter skomakaren, spelmannen och fiolbyggaren Göran Anderssons död hade Samuel Kaldén tydliga och ljusa minnen av honom och tecknade ned ovanstående intryck av Göran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar