Karl Henrik Kilman, f. 1873 - fiskare och bonde

 

Indelte soldaten och  korpralen Lars Johan Kilman var född i Steg[el]mon på Långeruds ägor i Visnum 1846. Han lät sig värvas som soldat  1869 och beviljades avsked 1899, två år innan den allmänna värnplikten infördes.

Lars Johan gifte sig 1867 i Visnums-Kils kyrka med Karolina  Andersdotter, f. 1847
Paret fick tio barn men fick se sex av barnen emigrera till Amerika. Äldsta dottern Edla f. 1869 dog i barnsäng 1905 efter att ha fött sitt sjätte barn i äktenskapet med Johannes Larsson. Dottern Eva f. 1879 dog i två och ett halvt års ålder i difteri eller strypsjukan som det står kyrkboken. Av de sex barn som emigrerade till Amerika bosatte sig fem i Minnesota och en i Montana. Sönerna Karl f. 1873 och Krispin f. 1875 stannade kvar på hemorten.

Karl Henrik Kilman, f. 1873

Den här bloggartikeln ska handla om sonen Karl Henrik Kilman, f. 1873, bonde och fiskare.

Karl fick börja försörja sig redan samma år som han konfirmerades och det var 1888 enligt kyrköckerna för Visnums-Kil. Han tog tjänst som dräng på olika gårdar i Visnums-Kil och Skäringsbol och Ölme. Av folkräkningen  för 1890 framgår att han  då hade tjänst i Åserud. Han berättar om det hårda livet som dräng med start på arbetsdagen vid fyratiden på morgonen och som pågick så länge det var tillräckligt ljust att arbeta utomhus. Kosten var av varierande kvalitet liksom hygienen på gårdarna. På ett ställe mjölkades i trästävor som endast diskades en gång i veckan. Stävan sattes efter mjölkningen upp och ned på en påle vid kalvkätten där flugorna flockades.

I Skäringsbol var förhållandena bra.  Dränglönen var 160 kr per år och maten var förträfflig. Den här tillvaron avbröts genom inkallelsen till militärtjänstgöring som bör ha skett 1894. Unga män blev inkallade till beväringen även före den allmänna värnpliktens införande 1901.

I och med tjänsten i Ölme ansåg sig Karl vara fullärd när det gäller alla förekommande sysslor i ett jordbruk. Han flyttade tillbaka till hemorten och en tjänst i Mellerud där han mötte sin blivande hustru Johanna Ingevaldsdotter, f. 1871. De gifte sig 1896 och nu börjar jakten efter något eget.

Inledningsvis blir han torpare i Ljustorp på fyra tunnland med två kor och en oxe. För det skulle Karl göra tre dagsverken i veckan. Jordbruket fick skötas på nätterna och inkomsten drygas ut genom dagsverken som inte krockade med torpskontraktet.
Flyttade sedan till svärföräldrarna.Efter ett par år där  med fiske som huvudsaklig inkomstkälla förvärvades ett litet ställe, Rönningen, där Karl byggde en stuga. Rönningen kunde bara föda en ko och det var inte tillräckigt för den växande familjen.
Karl förvärvade ett större jordruk i Lindås. Familjen blev inte länge där utan köpte Hedäng i Medhamn. Den gården kunde föda familjen, tre kor och en häst.

Under alla år som småbrukare  tvingas Karl att dryga ut förtjänsten genom att ha fiske som bisyssla. Han hade ingen motor i sin båt utan fick använda årorna. Det kunde bIi långa sträckor att ro. I samband med en tidningsintervju i NKP skämtar Karl om att han nog rott fyra varv runt Vänern som fiskare i sina dar.

Oskar Kilman metar på isen

Jordbruk var det Karl ville ägna sig åt. Han fick ett banklån på 15 000 kr och köpte Medhamnstorp 1922. Genom hårt arbete och avverkning av skog lyckades han klara lånet för gården. En arbetskarl var han hela sitt liv med många praktiska kunskaper som han tillägnade sig genom åren. Han kunde t.ex. stensätta brunnar, hugga sten för stenstolpar och grundstenar.

Karl Kilman med sönerna Oskar och Gösta på Vålön

1928 köpte Karl en större gård, Kvarnbråten i Visnum på 100 tunnland mark.  Spannmålsodlingen gav god förtjänst till att börja med men sedan kom Krügerkraschen som drev ner priserna och förtjänsten. Det var dags att söka något nytt och det blev Vålön i Varnum 1934.  Med sig till Vålön hade han sönerna Oskar, f. 1906 och Gösta, f. 1902 som i huvudsak sysslade med fiske. Gösta var sedan 1928 gift med Gerd Ingeborg Svensson, f. 1907.

Karl blev änkeman 1937. Själv avled han 1958 i en ålder av 84 år.

Källor:

Konfirmationsbok för Visnums-Kil 1886-1890
Församlingsböcker för församlingarna Visnums-Kil, Visnum och Varnum
Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1890
Tidningsartikel i NKP 1953-08-05
Gravstensinventeringen https://www.rotter.se/gsi/430827
Intervju samt foton: Birgit Johansson, Medhamn

Två generationer fiskare på Sörgårdsholmen

 Fiskaren Jakob Andersson-Holmer föddes den 31/7 1866 på Sandholmen inte långt ifrån Sörgårdsholmen. I 20-årsåldern remigrerade han till Amerika och återvände före 1894, då han återvände för att 17/6 gifta sig med  Anna Matilda Malmberg f. 1875. En av Jakobs döttrar har lämnat en kort berättelse  om sin far och berättelsen återfinns i hembygdsföreningens arkiv.

Jakob Andersson-Holmer f. 1866

Gunnar Holmer
f. 1904

 

 

Jakob köpte vid återkomsten från Amerika Sörgårdsholmen av Tidström på Kilsby. Här byggde han ett hus med två rum och kök och levde som yrkesfiskare tillsammans med hustrun och en stor barnaskara. Enligt uppgift skulle hustrun ha fött 14 barn varav 13 levde till vuxen ålder. Fisket bedrevs med egentillverkade redskap. Fångsten roddes över gränsen till angränsande socken söderöver och såldes till en fiskhandlare vid namn Johnsson. Samtidigt passade man på att besöka diversehandeln i Nolby och provianterade mjöl och spannmål i Årås. Varorna roddes hem eller drogs på kälke över isen om det var vinter.

Sörgårdsholmen och Arskagen. I Arskagen höll fiskarkollegan August Malmberg till

(Häradsekonomiska kartan)

På höstarna drog de not och fick då huvudsakligen sik och siklöja. Långrev lades på sommaren då man fick ål, ryssjor gav fångst av lake vintertid. Något fiske av lax förekom inte på den tiden. På vintern tog man upp is. Barnen fick vara med och lägga upp isblock och göra i ordning ishögen som täcktes av sågspån och myrstack. Ishögen kunde bevaras hela sommaren in på hösten. Isen användes för att hålla fisken färsk i fisklådorna.
Under sommaren utfördes annat arbete bl.a. lastning av timmer från avverkningar på Kilsbyskogen. Timret varpades ut i stora länsor till skutorna som låg utanför Arskagsudden, ett mycket mödosamt arbete. Sedan vinschades timret ombord.  Motsvarande lastning  av timmer skedde även i Medhamn.

Gunnar Holmer, f. 1904,  son till Jakob Andersson-Holmer övertog fisket och Sörgårdsholmen efter fadern. Gunnar hade en äldre bror, Erik, f. 1896 som också var fiskare. Han bosatte sig i Visnum, Bengtsgård och fiskade i Kilsviken. Men enligt församingsboken 1931-40 var han en tid bosatt på Linsön.

Gunnar och Ragnar Holmer drar not.

Gunnar Holmer gifte sig 1935 med Olga Maria Nygren, f. 1903 i Gräsmark. Hans huvudsakliga syssla var fisket men han gjorde även dagsverken för Kilsby. Gunnar är intressant så till vida att han förde noggranna fiskejournaler över sitt fiske. I journalerna får vi veta vilka fiskar han fångade och sålde. Vi får också veta hur fångsterna varierade under året och vilka fångstredskap som användes. Vidare förde han bok över vilka utgifter som var kopplade till fisket. 

Huvudsakliga fångster och under vilken del av året 1932

I fiskejournalen stöter vi på impregneringsmedlet karbolineum som användes för att impregnera de fiskredskap som låg i vatten länge och riskerade att börja ruttna. Fram till 1950-talet var fiskegarn tillverkade av lingarn eller bomullsgarn. Nylonnäten började bli allt vanligare fr.o.m. 1950-talet och behövde inte samma vård som nät och ryssjor av bomulls- eller lingarn. Karbolineum tillverkades genom torrdestillation av trätjära eller stenkolstjära. Produkten blev karbolsyra, ett giftigt ämne med släktskap med ämnet kreosot som användes för impregnering av kraftledningsstolpar och järnvägsslipers.

Gunnar Holmer blev den siste yrkesverksamme fiskaren på Sörgårdsholmen.

Källor:

Hembygdsföreningens arkiv
Församlingsböcker Visnums-Kils församling
Intervjuer med Alf och Per-Åke Haraldsson och Evert Eriksson