Det stora fiskefänget i Edsvattnet

Idag är Lilla Edsvattnet och Stora Edsvattnet i stort sett igenväxta av främst bladvass. I sensommartid är det omöjligt att skönja någon öppen vattenspegel på de båda vattendragen. Igenväxningen skapar problem genom att genomströmningen av vatten blir alltför svag i bäcken mellan Edsvattnen och dess mynning vid Brattsand. Inget större vattendrag bidrar med sitt vatten till Lilla och Stora Edsvattnet och den bäck som förbinder de båda och utloppet i Vänern. Skogen och mossarna i sluttningarna ovanför ger ett begränsat men stadigt tillflöde av vatten.
Namnet Brunnshagen vittnar om att däromkring funnits tillgång till vatten som sällan eller aldrig sinade ut under sommarperioden.
På den häradsekonomiska kartan från 1883-1895 (Kilsbyn J112-63-10) finns Lilla och Stora Edsvattnet utmärkta som tydligt öppna vattendrag. Det ska ha förekommit husbehovsfiske i Edsvattnen längre tillbaka i tiden. Signe Johansson i Lerbäcken kan dock inte påminna sig ha hört talas om fiske i vattendragen. Däremot nyttjade man bäckraningarna ibland för slåtter.

I Eskiltuna Tidning 1886-04-09 stod att läsa följande notis om fisketillgången förr i Edsvattnen:
I Visnums-Kil finnes en liten sjö, mestadels kring stränderna beväxt med vass, ”Edsvattnet” kallad. Sjön är belagd med mycket tjock is, men på något ställe (troligen vid någon udde eller strömdrag) har isen varit svag, så att ett par gossar härom dagen ”gingo ned sig”. Man varseblef då att hålet bokstafligen tilltäpptes af fisk, som tillströmmade för att hemta frisk luft. Strandegarne hafva upphåfvat flera lass fisk under några dagar.

Idag torde utdikning, syrebrist och igenväxning ha tagit död på allt fiskbestånd i vattendragen. Även fågellivet har svårt att hävda sig.

Platsens fågelliv kan ännu betecknas som rikt, men man måste tyvärr konstatera att det avtagit under senare år. Orsaken därtill är den alltmer tilltagande igenväxningen av sjön, varvid bladvassen spelar huvudrollen. Klarvattenytorna har nära nog försvunnit, vilket inte bara försvårar fågelskådarnas iakttagelser, utan — vad som är långt mera betänkligt — många fågelarter försvinner, därför att de inte trivs utan fritt vatten. (Ur Erik Fjällman: Sällskapets för Naturskydd jubileumsskrift 1975) I samma skrift berättas även att den kände ornitologen Erik Rosenberg konstaterade att rördrommen höll till i Stora Edsvattnet.

Lilla Edsvattnet

Lilla Edsvattnet

Skogsbranden i Visnums-Kil 1897

Den torra och varma sommaren 2018 dominerade de stora skogsbränderna i landet (framförallt de ödeläggande bränderna i Hälsingland) nyhetsflödet. Visnums-Kilsbygden blev förskonad även om röklukten från skogsbranden i utkanten av Björneborg som nådde våra trakter skapade oro och vaksamhet.

I slutet av förrförra seklet, närmare bestämt 14 juli 1897, blev vårt område hårt drabbat av eldens framfart i skogen och bland bebyggelse.  Elden startade i Bengt Johanssons mangårdsbyggnad i Hallerudsbacken vid 13-tiden. Huset brann ned till grunden och på grund av stark vind spred sig elden till den omgivande skogen i riktning sydväst mot Vänern till. Man tillkallade hjälp i form av släckningsmanskap från gårdarna Värmlands Säby, Krontorp, Nynäs, Ed, Björneborgs bruk m.fl.

Det visade sig vara omöjligt att stoppa eldens framfart annat än utåt sidolinjerna. Man befarade att elden inte skulle kunna hejdas innan den nådde Vänerstranden. I förtvivlan väntade man på att tvingas se sina hem eldhärjas. Bostäder utrymdes och lösöre flyttades ut på åkrarna för att undslippa elden.

Vinden avtog turligt nog vid 20-tiden på kvällen samma dag och branden kunde begränsas i närheten av skolan i Järsta. Tyvärr hade vid den tiden flera bostäder brunnit ned bl.a. Olof Larssons lanthandel i Svenstorp.

Redogörelsen för skogsbranden stod att läsa i UNT 1897-07-17.

BILDERNA av Mats Holmstrand & Lennart Gybrant

Det lokala förlaget Norlén och Slottner gav i början av sommaren 2019 ut en fotobok med foton i svart/vitt av fotografen Mats Holmstrand och med kommenterande texter av spelmannen och konstnären Lennart Gybrant.

En stor del av bildverket ägnas åt Södra Råda medeltidskyrka som förstördes av lågorna en dag i november 2011. Bilderna speglar besökare som i stillsam beundran beskådar målningarna i kyrkans tak, människor i andakt, vigslar och barndop. Här finns bilder som ibland påminner om fotografen Sune Jonssons sätt att varsamt närma sig människor som uttrycker sin gudstro på olika sätt.

En annan bildsvit dokumenterar Visnums-Kilsspelmannen Sigvard Karlsson i Munkerud  vid en spelmansstämma i början av 1980-talet. Vidare finns ett avsnitt om pyramidbyggaren Lars Larsson i Sund och skomakaren David Andersson i Stenåsen. Bokens avslutande del speglar ett vinterdygn 1956 i byn Linhult, Södra Råda.
Mats Holmstrand är en mycket skicklig fotograf med blick för det egenartade och unika i människors vardagsliv. Mats borde uppmärksammas mycket mer för sin fotokonst. Lennart Gybrant har beledsagat Mats bilder med fina poetiska betraktelser. Boken Bilderna är ett värdefullt tillskott till den lokala litteraturen men har ett stort värde för den generellt intresserade av fotokonst.