Julotta i Visnums-Kil 1925

Samuel Kaldén, f. 1905, son till komminister Bernhard Julius Kaldén, dokumenterade på 1920-talet livet på prästgården och jordbruket som bedrevs av prästgårdsarrendatorn Johannes Jonsson, hos vilken Samuel gjorde dagsverken perioden 1921-24. Dokumentationen utgjordes av ett stort antal vykortsstora akvareller som Samuel målade hemma på kammaren. Han hade ett mycket gott bildminne och målade sällan ute i det fria. Ett favoritmotiv var sockenkyrkan i Visnums-Kil, vilket ter sig naturligt eftersom det var faderns arbetsplats som sockenpräst.

1925 målar han kyrkan julottasmorgonen som fortfarande ligger i mörker med fönsterna upplysta av levande ljus. Man kan inte se ifall det är en snövinter eller om det är barmark. Man får förmoda att folket från Kilsby och Nynäsär på väg till kyrkan längs resapektive kyrkren vägledda av stallyktor eller facklor. På avstånd hörs ljuden av bjällerkransar  från hästskjutsar lite längre ifrån som hoppas på lediga spiltor i kyrkstallet, byggt 1893.

1924 målar Samuel kyrkan upplyst inför stundande julotta. Stakarna på altaret är tända liksom alla ljuskronor. Kyrkvaktmästaren Per Zetterqvist har haft fullt jobb att ordna och tända ljusen. 1861 övergick man från talgljus till stearinljus. Klockaren hade ansvar att få fram ljus till julottan med undantag för ett antal år när rotena fick detta ansvar. Axel N Eriksson var klockare 1924. Året därpå tillträdde Agnar Johansson denna tjänst. Otto Karlsson, Månserud, som var kyrkans orgeltrampare, måste infinna sig i god tid till julottan. (Uppdraget ärvdes av sonen och spelmannen Anton Karlsson.) Det skulle dröja till 1947 innan kyrkan fick elektricitet som kunde sköta bälgen till orgeln. Kyrktaket är vitmålat och de ursprungliga takmålningarna skulle skrapas fram 1947 i samband med restaureringen av kyrkan. De föremål som förvarats i tornrummet och som idag pryder koret placerades där i samband restaureringen 1947. Till höger i koret ses värmeapparaten som installerades i slutet av 1800-talet.

1923 avbildar Samuel orgelläktaren från koret. St Göran och draken samt golvuret saknas. De inventarierna restaurerades 1928 och placerades på nuvarande plats 1947 efter den stora renoveringen av kyrkan.

För att återgå till julottan 1925, för 100 år sedan:  Kyrkan är fullsatt, komminister Bernhard Julius Kaldén står framme i koret och församlingen stämmer upp ”Var hälsad sköna morgonstund”.

 

Källa:
Ernvik, Arvid : Socknen vid Kilsviken. 1956

Erik Holmer, f. 1896 (Fiske i Vänern del IV)

 

Erik Holmer, fiskare f. 1896

Fiskaren Jakob Andersson-Holmer föddes den 31/7 1866 på Sandholmarna.

I 20-årsåldern reste han till Amerika och återvände 1895 då han köpte Sörgårdsholmen och byggde ett hus motsvarande två rum och kök för sin ständigt växande familj. Jakobs hustru kom att få fjorton barn varav alla utom ett levde till vuxen ålder.
Erik Holmer föddes 1896 som en av de äldre i barnaskaran. Han kom att ägna sig åt fiske som sin far men fiskade enbart i Kilsviken. I en tidningsnotis inför Eriks 70-årsdag, troligen införd i NKP, framgår att han , innan han blev fiskare, arbetade som ladugårdskarl på Säby och i Justorp och att han varit torpare under Ed 
Vid sidan av jordbruket ägnade han sig åt fiske, men när han 1930 eller 1931 flyttade till Lindsön, började han fiska mer eller mindre på heltid. Han gifte sig 1921 med Ellen Adolfina Jonsson f. 1900 från Visnum och fick fyra barn. Erik blev änkeman tidigt i livet och fick klara hem och hushåll på egen hand.

I mitten av 1950-talet kunde han flytta in i ett eget nybyggt hem på Bengtsgårdsnäset. Det var tre kilometer till närmaste granne men desto närmare till Kilsviken. På vintern fann man säkrast Erik Holmer ute på isen, där han fiskade gädda och abborre, gärna med egentillverkade mjärdar, men på sommaren brukade han hjälpa bönderna i grannskapet och överlät fisket till fritidsfiskarna.
I slutet av sin verksamhet som fiskare uppstod problem med höga halter av kvicksilver i gädda som inte kunde avyttras till försäljning. Men Erik hade för sin egen del inga problem med att äta gädda flera gånger per vecka.

Källor:
Riksarkivet, folkräkningern 1930
Arkiv Digital
Födelsedagsnotis inför Erik Holmers 70-årsdag 1966