I förberedelserna
inför årets stora högtider räknades brödbaket som en av de allra viktigaste
sysslorna. Det bakades finare bröd som skiljde sig från det hårda och torra
bröd som hörde till vardagen i bondesamhället. Det bröd som bakades inför årets
högtider, speciellt inför julen, var bakat med omsorg, dekorerades, sötades och
smaksattes med brödkryddor av olika slag. De helger under vilka färskt mjukt
bröd serverades kallades också för sötebrödsdagar.
Det var
framför allt till jul och till de andra stora högtiderna som man bakade
sötebröd. Julbaken var väl tilltagna, eftersom baket skulle räcka till många
under den långa helgen. Till familjen och till tjänstefolket på gården i första
hand men även till den indelte soldaten och till tiggare och fattiga som gick
runt i bygderna för att få en smakbit av gårdarnas överflöd. Det var särskilt
viktigt att under julen dela med sig.
En del av
bröden åts mjuka och färska, men en vanlig jultradition i bondesamhället var
att alla kring julbordet fick en egen hög med bröd, att hushålla med under
helgen, en så kallad julhög. Det bakades även skådebröd som åts först
efter helgen eller sparades till tiden för den första vårsådden, som en så
kallad såkaka. Hästen som slet på tegarna kunde få en del av såkakan och
resten kunde spridas ut över åkern, som en önskan om god skörd.
Seden med julhögar på julbordet har varit vanlig i landet fram till slutet av
1800-talet för att sedan avta och försvinna. Minnet av julseden kan man bl.a.
se i uppteckningar in på 1920-talet i Institutet för språk och folkminnens
samlingar. I sällsynta fall har seden med julhögar levt vidare inom vissa
familjer.
 |
| Julbord med gipskyrka och julhögar. Bråte herrgård 1890-tal. Akvarell: Anna Cederström |
Emilie Kaldén (f. Cederström) (1869-1949) var född och uppväxt på Bråte herrgård i Segerstad och gifte sig med B Julius Kaldén som så småningom (1902) blev präst i Visnums-Kil. Hemma på Bråte var traditionen med julhögar levande i slutet av 1800-talet vilket dokumenterats av Emilies syster Anna som avbildat livet på Bråte i en serie små akvareller, interiörer såväl som exteriörer. Ett urval av Anna Cederströms akvareller från Bråte publicerades i Värmlands Museums årsbok 2016 under titeln Hemma på Bråte med kommentarer av Elisabet Hidemark. Systern Emilie förde med sig traditionen med julbröd till prästgården i Visnums-Kil. Det finns ett fotografi från prästgården 1936 som visar ett uppdukat julbord med julhögar till var och en i familjen. På fotot syns också en vit gipskyrka som också stod på julbordet i Bråte.
Yngste sonen i prästgården, Samuel Kaldén, såg till att fortsatta traditionen när han gifte sig och bildade familj i Karlstad. Han dokumenterade familjens julbord med julhögar och gipskyrka 1957.
 |
Julbord med julkyrka
och julhögar i familjen Kaldéns hem i |
Maria Tiger (f. Kaldén) berättar
följande om traditionen med julhögar inom familjen Kaldén:
Julkyrkan i gips, som stått på Bråte och i
prästgården i Visnums-Kil ställdes i centrum på den bakre halvan av jubordet.
Ett rektangulärt ganska stort mässingsfat stod framför med fikon, dadlar och
frukt. Ett mindre runt mässingsfat fylldes med nötter att knäcka. Längst fram
på kanten lades julhögarna, en för varje familjemedlem. I varje hög låg underst
en liten saffranskrans, därpå ett rågbröd i form av en kuse (som ett S) och
överst en mördegskaka i form av en bokstav – initialbokstaven till vars och ens
förnamn.
Traditionen med julhögar levde kvar
inom familjen fram till början av 1980-talet. Traditionen verkar
inte varit vanlig i Visnums-Kil. Dock finns den dokumenterad på andra håll, i
Värmland, i Dalarna, Hälsingland och Småland.
/Roland Tiger
Litteratur: Det svenska julbordet : rötter, riter, rätter : från år 1000 till 2000 / Christina Fjellström, Håkan Liby ; huvudfotograf: Björn Lindberg. 2000
