Så går vi bort, men ändå finns
vi här i år och dar.
Så länge människorna minns
oss håller vi oss kvar.
---
Olle Adolphson
Visst är det märkligt att vissa människors eftermälen verkar
bestå över tid, trots att de levt i relativt blygsamma omständigheter till
skillnad mot andra med högre status och position under sin livstid och ibland
med pampigare gravvårdar resta över sig.
Och visst är det märkligt att musiken har den förmågan sträcka sig över tid och
generationer och beröra människor och bäras vidare av nya generationer av utövare
och musikintresserade. I Visnums-Kil och för den delen även Visnum har det
funnits aktiva spelmän som glatt människor med spel till dans och förströelse
och vars folklåtar finns kvar och spelas än idag och påminner om de gamla
kulturbärarna.
Kyrkan var länge stängd för spelmanmusiken. Idag är situationen en helt annan. Det närmaste några av de gamla spelmännen kom till musicerande i kyrkan var att trampa bälgen till kyrkorgeln. Otto Karlsson, Månserud var orgeltrampare 1905-1930. Hans son Anton Karlsson övertog sysslan och upprätthöll den till 1947 då kyrkan fick elektrisk ström liksom lufttillförseln till orgeln.
På kyrkogården hittar man glädjande nog fortfarande gravplatserna över många av
traktens spelmän. Ingenstans anges att de var spelmän utan gravstenarna skriver
t.ex. hemmansägare, jordbrukare skomakare m.m. liksom hemort.
På Visnums-Kils kyrkogård vilar följande spelmän:
Edvard Magnusson f. 1887, d. 1976
Otto Karlsson, Månserud, f. 1868-05-02 d. 1939-01-23
Anton Karlsson, Berget,1900-08-19, d. 1996
Otto Karlsson, Munkerud, f. 1880-10-14, d. 1944-01-08
Sigvard Karlsson, Munkerud, f. 1912-04-15, d. 1992
Helge Johansson, Lerbäcken, f. 1894, d, 1966
Göran Andersson, Västankärr, f. 1868-06-30, d. 1939-05-22
Ernst Göransson, f. 1891, d. 1974 (Visnums kyrkogård)
