Att gå med ljusa stjärnan i Visnums-Kil i mitten av 1800-talet

Stjärnsångare troligen Otterbäcken 1920-tal

Levande tradition hos grannen i söder
I grannkommunen Gullspång finns en jultradition sedan långt tillbaka som rör julvisegängen som går från gård till gård under juldagskvällen och natten mot annandagen med sin stjärna och sjunger julvisan ”Guds son är född …” och samlar in pengar till behjärtansvärda ändamål. Idag finns julvisegäng i Amnehärad, i Gullspång centralt och i Otterbäcken. Ända in på 1990-talet gick även Sven Lindh i Kulta på egen hand kring med sin stjärna och sjöng.

Julvisan
Julvisan skrevs av amiralitetsstyrmannen C. E. Borritz, (f. i början av 1700-talet) till melodin av en känd andlig vårvisa ”Ach liuflig tid” skriven av Anna Britta Elf. Julvisan spreds snabbt via skillingtrycksutgåvor. Så här sjungs visan i Amnehärad:

Stjärnsång även i Visnum och Visnums-Kil
I Visnum och Visnums-Kil har julsångstraditionen också förekommit men dog ut före förrförra seklet. I våra socknar gick man med stjärnan både på juldagskvällen och trettondagen. Erik Rosenberg berättar i sin självbiografi Lockrop och vingsus att hans far underofficeren Fridolf Rosenberg i sin ungdom var med och gick med ljusa stjärnan nere i Medhamn på trettondagen.

I Institutet för språk och folkminnen, Uppsala finns några uppteckningar av personer som haft förstahandsinformation om julsångartraditionen i vårt område, bl.a. Karl Petter Karlsson f. 1839 i Visnums socken. Han berättar så här:

När jag var med om att gå med ljusa stjärnan så klädde vi oss i Valunda (Visnums socken). Själva stjärnan var av papper och i den en fyra, fem ljus som brann. Mitt i stjärnan var en stake.

Det var konung Herodes, han hade en klyvarehatt
[biskopsmössa] av papper samt medaljer och värja. Sen var det tre vise män klädda i vita kalsonger och vit skjorta, och så hade vi en fiolspelare.
Vi gick till Nynäs i Kil (Visnums-Kil), där börja vi. Vi sjöng först en psalmvers utanför fönstret ”Nu segrar alla trognas hopp”. Så gick vi ner te spektorbyggninga, spelman gick före å spela en marsch, sen gick stjärnförarn, sen kung Herodes, sen en annan kung, Murolandskungen [Morialands-kungen] och så de tre visemännen. När vi kom in ställde säj Murolandskungen mitt emot Herodes och så sjöng vi julvisan ”Guds son är född i Betlehem på denna dag allt efter Guds välbehag.”
Och så på slutet ”Låt oss så begå och fira så vår julefest, att Jesus själv må bli vår gäst vi önska må”.

Gullspångs gamla julsttjärna från 1920-talet som nu
finns i Amnehärad hembygdsförenings samlingar.

I Kärr (Visnums-Kil) en gång fick Judas tag i ett grötfat som han sprang mä te en gammel människe som låg å ba henne dricka. Judas gick inte i sällskap med oss utan sprang genvägar, men när vi sjöng om en så va han allt där.
Vi börja före tolv på natta mellan juldan och annandan. När vi kom hem igen var det full dag.
Sen ställde vi till en rikti bal för pengarna vi fick.

Anna-Stina Jonsson, f. 1839 berättar i en uppteckning för Västsvenska folkminnesarkivet om sederna kring ”ljuse stjärna” i Vall, Visnum. Hon mindes att även Maria och Josef kunde ingå i stjärntåget. Hon mindes också att det förekom mer av dialog mellan rollfigurerna i tåget. Herodes krävde att moriakungen skulle tillbedja honom och han uttalade hot mot Jesusbarnet. I övrigt fanns Judasfiguren och de tre visemännen också i hennes uppteckning. Hon konstaterar slutligen att man ibland bara sjöng julvisan, Borritz julsång, och inte alls var utklädda.

I Gullspångs kommun verkar bara Judasfiguren i julvisegängen ha varit utklädd och avvikit från övriga i sällskapet som varit vanligt klädda. Ibland har han sotat ansiktet. Käppen är obligatorisk liksom pungen att lägga de insamlade pengarna i. Judas hade en viktig roll i julvisegängen. Han skulle vara rolig, infallsrik, fräck och talför. På honom hängde ansvaret att få in pengar och mat. Förr gick de insamlade medlen till ungdomarnas julkalas men idag går insamlingen till Barncancerfonden eller andra välgörande ändamål. I Gullspångs fall har dragspel alltid ackompanjerat julvisan. Man sjunger högst sex av de tretton strofer som visan består av. Ingen hälsningsstrof eller avskedsstrof förekommer. 

/Roland Tiger

Källor:
Amnehärad och Södra Råda : [en hembygds-bok] / Erik H. Cederbom; 1963 427, [7] s.
Lockrop och vingsus / Erik Rosenberg ; redigerad av Allan Thybell; Örebro 1976

Stjärngossarna : deras visor och julspel / av Hilding Celander: Nordiska museet, 1950. 500 s.

Vadsbobygden : tidskrift för Vadsbo hembygds- och fornminnesförening. Årg. 2 (1919)

Institutet för språk och folkminnen, Uppsala: Folkminnesuppteckningar Acc: IFGH 3767, VFA 847, IFGH 717
Intervjuer med Allan Andersson & Knut Arvidsson 1998-06-17 och Sven Lindh 1998-07-24